Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

I ett annat moment skulle vi ställa oss till vänster, eller mitten eller höger beroende på om vi 1. Var nöjda med hur det är, 2 Vi inte vet eller bara vill justera lite i nuvarande ordning och 3. Vi vill förändra.

I samtliga fall stod jag som Frimodig kyrka på förändringssidan: Det gäller frågan om terrotorial-principen: Vi vill att man fritt skall kunna välja församlingstillhörighet. Det gällde frågan om äktenskap: Vi vill avsäga oss rätten att viga i kyrkan (dvs staten sköter civilrättslig registrering och kyrkan kan ha en vigsel som enbart innebär en välsignelse inför församlingen). Det gäller valsystemet: Vi vill avskaffa de direkte valen och inför indirekta val för alla nivåer ovanför valet till församlingarnas kyrkoråd. Och det gäller frågan om kyrkoavgiften: Vi vill ha ett golv, där alla under en viss inkomstnivå slipper betala kyrkoavgift, dvs de fattigaste skall inte behöva betala.

(S), (M) och (C) stod oftast på Status-Quo-sidan, dvs att allt är bra som det är. (S) stod där i alla frågor. (C) stod med oss för att förändra valsystemet. (M) stod med oss för att ändra på terrotorial-principen.

I ett annat moment fick (S) och (M) mötas som de stora politiska partierna (både i kyrkan och i staten). Sedan fick alla partipolitiska grupperingar som är föreningar med “i kyrkan” möta varandra t.ex FISK (Folkpartister i Sv k), .KR (Kristdemokrater i Sv k), Mp i Sv k.

Slutligen fick vi som är helt opolitiska nomineringsgrupper möta varandra: POSK (Politiskt obundna i Sv k), FK (Frimodig kyrka) och ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). I detta avsnitt började POSK med att defniera sig som det balanserade mittenalternativet. Jag tog chansen att deklarerar att vi i så fall får beteckna oss som det radikala alternativet, och gav några exempel. Slutligen fick ÖKA, Bengt Inghammar ordet som upprört sade “Men vi är det radikala alternativet.”  Jag replikerade att Bengts grupp “gifter sig med tidsandan, och det vet vi alla att den som gifter sig med tidsandan snabbt blir änka”. Varpå Bengt blev ännu mer upprörd och sa “I så fall var Jesus också gift med tidsandan”. Men det var ju Jesus absolut inte, så där gjorde han bort sig…

Jag förde lite noteringar, och tänkte ta upp några exempel, men tyvärr har jag inte med mig dem nu. Jag är i Uppsala, och kommer i morgon att deltaga i de första spadtagen för byggandet av Sankta Maria-kyrkan, en ny kyrka i Alsike. Jag drev från 1999 och framåt, under delvis hårt motstånd, att vi skulle bygga ett nytt kyrkligt centrum i nya Alsikeområdet. Det var tungt, men slutligen köpte samfälligheten en tomt 2003 (om jag minns rätt). Sedan flyttade jag till västkusten. Och nu äntligen har det kommit så långt att det blir bygge av. Det känns roligt att få bli inbjuden till detta. Det är inte var dag som vi bygger nya kyrkor i Sverige.

Här är en länk till ett referat av domkyrkodebatten

Men att det finns en majoritet för förslaget i Kyrkomötet innebär inte per automatik att det är ett gott förslag. I själva verket är det ett ytterligt bekymmersamt förslag. De nio biskoparnas gemensamma debattinlägg i DN tidigare i år är bara ett exempel på det problematiska i förslaget. De ekumeniska relationerna både inom och utom landet är ett annat. Störst är förstås problemet med att förslaget innebär en förändring av kyrkans lära. Handboken är ett lärodokument och nu vill kyrkostyrelsen alltså göra en viktig förändring av Svenska kyrkans lära, utan att motivera förändringen i teologiska termer.

Frimodig kyrka har liksom de nio biskoparna föreslagit att nu är tiden inne för Svenska kyrkan att lämna ifrån sig vigselrätten. Men kyrkostyrelsen klamrar sig fast vid nostalgin och argumenterar utifrån att det finns ett stort stöd för att kyrkan också i fortsättningen ska ha vigselrätt. Samtidigt säger man att utifrån luthersk tro är äktenskapet en sekulär civilrättslig historia. Märkligt då att man så hett vill fortsätta förrätta vigslar.

Med nuvarande majoritet i Kyrkomötet kommer alltså förslaget med största sannolikhet att gå igenom i höst. Både Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet är alltså beredda att ytterligare fördjupa sprickorna och såren i den redan nu hårt prövade enheten inom Svenska kyrkan. Med en bibehållen vigselrätt kommer kyrkan att trasas sönder än mer och frågan blir väl om den går att hålla ihop över huvud taget. Men Kyrkostyrelsen verkar inte ha ägnat det faktumet ens en tanke, utan kör obekymrat på i samma hjulspår som tidigare.

Det enda som möjligen skulle kunna ändra på detta är väl om alla de socialdemokrater, centerpartister, moderater osv som faktiskt är emot det lagda förslaget, i höstens kyrkoval inte skulle lägga sina röster på sina politiska partier, utan på den enda nomineringsgrupp som vill bevara äktenskapet mellan man och kvinna. En röst på Frimodig kyrka är, förutom ett direkt gudomligt ingripande det enda som skulle kunna hejda Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet från att fatta detta direkt kyrkofientliga beslut. Höstens kyrkoval påverkar i och för sig inte det nuvarande Kyrkomötets sammansättning, men det kan ge en tydlig signal till beslutsfattarna om vad kyrkans medlemmar tycker.