Svenska kyrkan är till för oss medlemmar och behöver vårt engagemang. Så inleds texten om kyrkan, men så fel det är! Det är medlemmarna som ÄR kyrkan. En kyrka är ingen serviceinrättning som är till för dess medlemmar. Ingen skulle komma på tanken att säga”Idrottsrörelsen är till för sina medlemmar”, för det skulle vara lika absurt som att inför riksdagsvalet försöka nå engagemang hos väljarna genom att påstå att “Sverige är till för sina invånare”. Idrottsrörelsen utgörs av idrottarna, Sverige består av invånare i landet, och kyrkan är alla de människor som vill bekänna Jesus som sin Herre.

I nästa stycke berättas om Sveriges 3400 kyrkor, men hur tänker man när man innan man nämner att de är levande rum för gudstjänster skriver att de är unika byggnader och värdefulla kulturarv? Dessa kulturintressanta byggnader är byggda för gudstjänstfirande, deras främsta syfte är inte att locka turister p.g.a. sitt utseende, eller sitt konstinnehåll, utan att vara rum för den gudstjänstfirande församlingen. Självklart borde det vara det vi skyltar med och för fram.

Ytterligare några stycken senare handlar det om tro och tvivel: Svenska kyrkan erbjuder ett sammanhang där vi får möta varandra, dela tro och tvivel och närma oss Gud. Det som står där är inte fel – kyrkan ska vara en plats där vi får möta varandra och där vi kan dela tro och tvivel, men det ska också vara en plats där vi får MÖTA Gud. Svenska kyrkan måste sluta skämmas för att vara kyrka!

Som sagt, vid arbetslagsträffen igår morse framfördes helt riktigt hälsningen till personalen. Kyrkoherden fick då arbetslagets uppdrag att ta reda på exakt vad som stod i Kyrkoordningen i ärendet, och han skickade å sin sida frågan vidare till kansliet på kyrkliga samfälligheten. Därifrån möttes han av först av beskedet att det är kyrkoherden som har att besluta om sådant, men när han refererade till det nämnda BU-mötet blev tonen en annan och att församlingen naturligtvis har att rätta sig efter Kyrkoordningen. Han blev också lovad att bli kontaktad igen, så snart man på samfällighetens kansli hade rett ut vad som egentligen står i Kyrkoordningen. Sen gick hela dagen utan minsta besked från de höga vederbörande på kyrkliga samfällighetens kansli.

Idag skulle så protokollet för tisdagens BU-sammanträde justeras på plats på pastorsexpeditionen, dels av kyrkorådets ordförande (Borgerlig samverkan) och dels av den POSKare som tagit upp ärendet i tisdags. Men tydligen hade också dessa två ägnat gårdagen till att läsa Kyrkoordningen. För plötsligt ville den nämnda POSKaren inte omnämnas med sitt namn i protokollet. Efter ytterligare funderande kom de fram till att det bästa vore nog att stryka punkten helt och hållet ur protokollet. Sagt och gjort, hela punkten togs bort och protokollet kunde justeras.

Hur som helst har personalen liksom samarbetskyrkans EFS-förening iallafall fått en “kraftig rekommendation”, om att det inte är tillåtet att föra fram andra åsikter än de av det sittande kyrkorådet godkända. Hur skulle det annars se ut? Då skulle ju folk kunna tycka allt möjligt och dessutom få för sig att rösta på något annat än på dem som redan gjort upp om hur mandaten ska fördelas efter nästa val. Och vad skulle inte kunna hända om folk fick reda på vad de olika nomineringsgrupperna faktiskt står för? Demokrati i all ära, men som kyrkorådsledamot har man väl ett ansvar att se till så att inte väljarna oroas alltför mycket av nya impulser?