Ibland läser man artiklar som förvånar en – oväntade formuleringar av en oväntad skribent. Artikeln i Dagen av Birger Schlaug är en sådan. Den är helt enkelt lysande, kristall-klar i sin logik, och rakt på sak, enkel och utan krusiduller.

Man önskar att kyrkans ledare, biskopar, politiker och tjänstemän hade den här tanke- och formuleringsförmågan.

Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

I ett annat moment skulle vi ställa oss till vänster, eller mitten eller höger beroende på om vi 1. Var nöjda med hur det är, 2 Vi inte vet eller bara vill justera lite i nuvarande ordning och 3. Vi vill förändra.

I samtliga fall stod jag som Frimodig kyrka på förändringssidan: Det gäller frågan om terrotorial-principen: Vi vill att man fritt skall kunna välja församlingstillhörighet. Det gällde frågan om äktenskap: Vi vill avsäga oss rätten att viga i kyrkan (dvs staten sköter civilrättslig registrering och kyrkan kan ha en vigsel som enbart innebär en välsignelse inför församlingen). Det gäller valsystemet: Vi vill avskaffa de direkte valen och inför indirekta val för alla nivåer ovanför valet till församlingarnas kyrkoråd. Och det gäller frågan om kyrkoavgiften: Vi vill ha ett golv, där alla under en viss inkomstnivå slipper betala kyrkoavgift, dvs de fattigaste skall inte behöva betala.

(S), (M) och (C) stod oftast på Status-Quo-sidan, dvs att allt är bra som det är. (S) stod där i alla frågor. (C) stod med oss för att förändra valsystemet. (M) stod med oss för att ändra på terrotorial-principen.

I ett annat moment fick (S) och (M) mötas som de stora politiska partierna (både i kyrkan och i staten). Sedan fick alla partipolitiska grupperingar som är föreningar med “i kyrkan” möta varandra t.ex FISK (Folkpartister i Sv k), .KR (Kristdemokrater i Sv k), Mp i Sv k.

Slutligen fick vi som är helt opolitiska nomineringsgrupper möta varandra: POSK (Politiskt obundna i Sv k), FK (Frimodig kyrka) och ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). I detta avsnitt började POSK med att defniera sig som det balanserade mittenalternativet. Jag tog chansen att deklarerar att vi i så fall får beteckna oss som det radikala alternativet, och gav några exempel. Slutligen fick ÖKA, Bengt Inghammar ordet som upprört sade “Men vi är det radikala alternativet.”  Jag replikerade att Bengts grupp “gifter sig med tidsandan, och det vet vi alla att den som gifter sig med tidsandan snabbt blir änka”. Varpå Bengt blev ännu mer upprörd och sa “I så fall var Jesus också gift med tidsandan”. Men det var ju Jesus absolut inte, så där gjorde han bort sig…

Jag förde lite noteringar, och tänkte ta upp några exempel, men tyvärr har jag inte med mig dem nu. Jag är i Uppsala, och kommer i morgon att deltaga i de första spadtagen för byggandet av Sankta Maria-kyrkan, en ny kyrka i Alsike. Jag drev från 1999 och framåt, under delvis hårt motstånd, att vi skulle bygga ett nytt kyrkligt centrum i nya Alsikeområdet. Det var tungt, men slutligen köpte samfälligheten en tomt 2003 (om jag minns rätt). Sedan flyttade jag till västkusten. Och nu äntligen har det kommit så långt att det blir bygge av. Det känns roligt att få bli inbjuden till detta. Det är inte var dag som vi bygger nya kyrkor i Sverige.

Här är en länk till ett referat av domkyrkodebatten

Tryck på read more för att läsa

Man förvånas över retoriken inför kyrkovalet. Britt Hallgen (Folkpartister i Svenska kyrkan – FiSK) vill i TTela den 7 september ha ”en öppen, levande och tillgänglig kyrka”. Den som önskar en sluten, död och otillgänglig kyrka får alltså rösta på en annan grupp. Någon?

Hallgren vill ”varken ha en politisk kyrka eller en elitkyrka”. Vilken idrottsklubb skulle i sin styrelse välja in människor utan kunskap om och engagemang för den aktuella idrotten? Och som saknar intresse för själva huvudsaken – matcherna? Mycket få skulle göra det. Ändå skulle ingen komma på tanken att använda ordet ”elitklubb” som ett skällsord om klubben.

Socialdemokraterna vill ”prioritera dop, konfirmation, vigslar och begravningar”. I min närhet finns kyrkomusiker, vaktmästare, präster och andra medarbetare som lägger en avsevärd del av sin tid och sina krafter på att möta dessa, oftast tillfälliga, kyrkobesökare. Vad vill (s) att de ska göra ytterligare?

”Alla ska få gifta sig i kyrkan” trumpetar ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). Gäller det även 15-åringar? Även människor av annan tro, vilka vant sig vid en kultur där man tillämpar månggifte? Gränser sätter vi alla. Frågan är var och varför.

Sverigedemokraternas säger att målet med deras kyrkopolitiska engagemang är att ”återskapa fädernas kyrka”. Vilken är det? Enhetskyrkan före 1800-talets mitt? Denna kyrka kan aldrig återskapas. Idag behöver vi lära oss, i kyrka och samhälle, att leva tillsammans och ge varandra utrymme i respekt för våra olikheter.

Ingen utom Frimodig kyrka säger det självklara, nämligen:

-att församlingarna ska ta människors sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron.

-att det behöver byggas gudstjänstfirande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus Kristus och växa som kristna.

-att kyrkan ska styras utan inblandning av de politiska partierna därför att kyrkan ska vara fri att fatta oberoende beslut utifrån sin bekännelse.

-att mission och evangelisation åter behöver prioriteras i en kyrka som finns p g a att Jesus säger ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar”.

-att Svenska kyrkan behöver knyta fler kontakter med de växande kyrkorna runt om i världen för att lära av dem.

Inger Lindeskog

Kandidat för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige i Skara Stift och kyrkomötet

http://teologdiakon.blogspot.com/2009/09/debattartikel-i-ttela.html

Det är en reaktion på Helen Törnkvists (C) debattartikel i Dagen den 5 augusti: Svenska kyrkan måste avpolitiseras.

Gunnar fastslår det som borde vara självklart: Men att i kyrkovalet med sin röst stödja ett politiskt parti, för att avskaffa politiseringen av kyrkan, är givetvis absurt.

Vidare:  Om kyrkan styrs av staten, som i sin tur styrs av partierna; eller om kyrkan och staten, var för sig, direkt styrs av de politiska partierna; är naturligtvis i praktiken samma sak.

Att Helen Törnkvist är ett exempel på politiker som i själva verket  inte är så insatt i kyrkan inser man när hon skriver om “kyrkoskatt” och skriver att om “kyrkoskatten” även fortsättningsvis skall tas in via “skattsedeln”, då “måste då även [kyrkan?] erbjuda övriga religiösa samfund att kunna ta in avgifter på samma sätt.

I själva verket betalar idag medlemmar i kyrkan en kyrkoavgift (inte kyrkoskatt) i samband med skatteuppbörden, genom Riksskatteverkets försorg. Och denna rätt att ta in kyrkoavgifter har redan idag andra samfund!

Tyvärr är detta alltför vanligt – att de politiska partierna låter icke insatta besätta förtroendeposter i kyrkan. Det gör det inte lättare att i de kyrkliga styrelserna diskutera, prioritera och besluta i kyrkliga frågor.

Som ledamot av stiftsfullmäktige i Göteborgs stift är min erfarenhet att det blir en slagsida mot ekonomiska frågor, organisationsfrågor,  formalia och annat som kyrkans struktur och ekonomi. I de allmänkyrkliga debatterna där vi skulle diskutera kyrkan inre liv, värderingar, eller mål så har det varit tunt med inlägg från de politiska företrädarna.

Detta är ytterligare en anledning att verka för att vi får in kyrkligt aktiva i de beslutande församlingarna i Svenska kyrkan.

Noterar, inte utan viss glädje, att de politiska partierna har allt svårare att rekrytera personer som är beredda att stå på listor inför valet. Det finns tydligen en ökande medvetenhet också bland de partipolitiskt aktiva om att det inte är de politiska partierna som ska styra kyrkan. Eller är det möjligen så att många av de som varit bara måttligt kyrkliga och tidigare ställt upp för sitt politiska parti har tappat intresset för att engagera sig i en internreligiös kvasidebatt?

Hur det än är med den saken ser vi också exempel på fler och fler som väljer att engagera sig för icke-partipolitiska listor. Frimodig kyrka kan dessutom glädja sig över att allt fler också från POSK väljer att istället ställa upp för oss. Kanske inte så konstigt med tanke på Frimodig kyrkas valplattform, som faktiskt innehåller en hel del teologi, till skillnad från POSK:s som förutom några ganska självklara allmänna organisationsfrågor framför allt poängterar att POSK:are inte behöver följan någon partilinje. Frågan blir väl snarast bland dem som röstar: Vad är det jag egentligen lägger min röst för? En röst på Frimodig kyrka däremot är en klar röst för en kyrka som har Jesus Kristus och bibelordet i centrum.

Vi välkomnar Niklas till Frimodig kyrka.

Läs denna artikel i tidningen Dagen. Nu gäller det bara för den moderate kommunpolitikern att övertyga sina egna.