Till Svenska kyrkans »folk»kyrkliga karaktär
hör hennes breda och långvariga kontakter med
en stor del av befolkningen i sin bygd, särskilt i
de situationer där man söker nådens medel: dopfamiljer,
ungdomar i konfirmationsläsningen,
unga par som vill vigas och familjer där någon
har dött. Alla sådana förrättningar förbereds av
samtal och hembesök, och utgör viktiga kontaktpunkter
för att göra Jesus känd och trodd.
I sådana samtal blir det ofta tydligt att folkreligionen
både är en anknytningspunkt för och en
konkurrent till den kristna tron. Det är då viktigt
att de utnyttjas som missionsmöjlighet och inte
behandlas oambitiöst som bara litet information
om hur det går till och var man går och står. Den
kristet färgade folkreligion som är majoritetsreligion
i vår folkkyrka måste få möta det frimodiga
vittnesbördet om en levande Herre Kristus som
en kärleksfull utmaning.

Ni kan läsa hela appellen på Kyrklig Samlings hemsida.

På ett sätt tycker jag att humanisterna har rätt – människor som inte alls tror, och deklarerar det öppet, borde kanske inte vara medlemmar i kyrkan, inte utnyttja kyrkans traditioner och göra dem innehållslösa. Samtidigt tror jag att Lennart Koskinen har en poäng i att många av de som söker sig till kyrkan gör det för att de har en tro, eller kanske önskar att de hade en tro.

Svenska kyrkan har en enorm kontaktyta att förvalta i och med att så många människor fortfarande är medlemmar och kommer till kyrkan vid ex. vigslar och begravningar. Frågan är vad vi erbjuder dem. Vågar vi visa vad vi tror och föra ett samtal, eller säger vi bara “Du kan tro som du vill.”? Bjuder vi bara på tjusiga akter i vackra rum, eller har vi något mer att komma med?

I FRIMODIG KYRKA vågar vi tro att den kristna tron håller, att den är värd att föra vidare och att dess budskap fortfarande kan attrahera. Vi välkomnar ALLA till kyrkan! I valplattformen skriver vi om att fylla kyrkorna på nytt – inte genom att marknadsföra våra vackra ceremonier, utan genom ökad gemenskap mellan medlemmar, och genom att frimodigt förkunna Jesus som kyrkans Herre. En röst på FRIMODIG KYRKA i kyrkovalet är en röst för en öppen kyrka med ett tydligt budskap, en kyrka som inte kräver tro av sina medlemmar, men tydligt vill visa dem att det finns en verklig Gud att tro på.

När jag läser LVF:s originaldokument ”Mission i kontext” fascineras jag över den evangeliska radikalitet som där kommer till uttryck. Gång på gång påminns jag om hur viktig missionen är och hur viktigt det är att vara en missionell församling, som förkunnar Kristus just som titeln vill antyda till förvandling, försoning och upprättelse i en värld präglad av synd och ondska. Men i kyrkokansliets sammanfattning finns inte mycket av detta kvar. Genomgående är de avsnitt som tydligast talar om synden, ondskans verklighet, försoningen i Jesus Kristus, den Helige Andes gåvor, bönens kraft och evighetshoppet förenklade intill oigenkännlighet eller helt enkelt överhoppade i sammanfattningen.

Pelle Söderbäck skriver dock redan i inledningstexten att detta är en sammanfattning och därmed också en tolkning av ”Mission i kontext”. Och visst är det så. Att det är en tolkning är rätt uppenbart, men en märklig sådan, eftersom det mesta av teologi är borta och det som blir kvar är en blodfattig text som försöker uppmuntra till goda gärningar, men utan någon mer bestämd grund, vare sig i Skriften eller annorstädes. På sina ställen är det t o m svårt att tro att detta skulle vara oavsiktligt, t ex när originaltextens: ”Evangeliet är först och främst det glada budskapet om Guds nåderika rättfärdiggörelse av syndaren genom tron på Jesus Kristus” sammanfattas med: ”Evangeliet är ett glatt budskap till människan och världen”.

Dessutom har man i sammanfattningen helt hoppat över originalets avsnitt om Ordet och sakramenten och nödvändigheten av den Helige Andens gåvor. Att plocka bort detta ur ett samtalsdokument för mission är för mig helt obegripligt.

Att LVF:s ”Mission i kontext” bitvis är en rätt komplicerad text håller jag helt med Söderbäck om. Det märks också på sina ställen att den är en produkt av många olika bidragsgivare med olika betoningar och hjärtefrågor både kulturellt och teologiskt. Men just därför är den också så spännande! För en svenskkyrklig läsekrets behövs rimligen något slags hjälp för att kunna tillgodogöra sig den. Men om man får något som påstås vara en sammanfattning i sin hand, inte kommer man då att bemöda sig att läsa den något längre, mer svårtillgängliga originaltexten? Åndå är inte det 30-sidiga originalet mer komplicerat än att de flesta församlingsaktiva skulle kunna ta sig igenom det.

Hur spännande hade det inte varit om man istället för en sk sammanfattning hade gjort en studiehandledning till LVF:s text! På så vis hade man ju tvingat oss läsare att konfronteras med innehållet utan att gå miste om all den teologi som finns där, samtidigt som vi skulle kunnat få förklarat och utrett de krångligare avsnitten. Istället får jag i min hand ett litet häfte med namnet ”Mission – Förvandling – Försoning – Upprättelse” med en intetsägande teologi som knappast sporrar någon till att samtala eller tänka själv. Som tur är finns originalet att ladda ner i pdf-format på www.svenskakyrkan.se  Och trots att det är lite svårtillgängligt är det mödan värt. LVF:s ”Mission i kontext” är nämligen något att samtala om och låta sig utmanas av till reflektion och självständigt tänkande. Problemet är inte kyrkokansliets text i sig. Problemet att det är så mycket viktigt och nödvändigt som inte fick plats där.

I Frimodig kyrkas valplattform står följande om Mission:
Mission är Jesus eget uppdrag till sin Kyrka i alla tider. Uppdraget, som aldrig kan väljas bort, gäller både i Sverige och utomlands. Fortfarande är det många människor över hela världen som inte hört evangeliet. Tyvärr har Svenska kyrkan kraftigt tonat ned sitt internationella missionsarbete. FRIMODIG KYRKA vill att Svenska kyrkan på nytt sänder ut missionärer för att evangelisera. Sanningsanspråket i kristen tro får inte sättas på undantag, samtidigt som det personliga mötet kräver att man möter andra människor med respekt. All mission bygger på att man ser hela människans behov. FRIMODIG KYRKA tror att en kyrka utan verklig mission är en tynande kyrka.