Sju modeller på remiss

Modell A liknar dagens organisation, men församlings- och samfällighetsgränser anpassas efter kommungränserna. Direkta val på tre nivåer behålls.

I Modell B regleras bara församlingsnivån. Olika former av samverkan och samfälligheter tillåts. Tre direkta val behålls.

Modell C vänder på begreppen och reglerar bara pastoratsnivån. Kyrkofullmäktige i pastoratet får rätt att besluta om församlingsindelningen inom pastoratet. Lokala beslutade samfälligheter tillåts. Tre direkta val blir kvar.

I modell D finns bara ett pastorat i varje kommun. Pastoratets kyrkofullmäktige får besluta om församlingsindelning och tre direkta val behålls

I modell E finns 125 regioner som motsvarar kontrakten. De blir arbetsgivare för alla lokalt anställda. Regionen beslutar om kyrkoavgift i församlingarna. Region och församlingsindelning beslutas av stiftsstyrelsen Fyra direkta val görs till kyrkofullmäktige, regionfullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.

Modell F ger stiftet ett tyngre ansvar. Stiftet beslutar om kyrkoavgiften, som blir lika hög för alla församlingar i stiftet. Bara enförsamlingspastorat tillåts. Tre direkta val blir kvar.

Den sista modellen, modell G, är mest radikal. Hela Svenska kyrkan får en gemensam kyrkoavgift i alla församlingar, som beslutas av kyrkomötet. Stiften reduceras till att bli ett tillsynsorgan och väljs indirekt. Direkta val blir kvar till kyrkomötet och församlingarna.

Utredningen i sin helhet finns att läsa här.

Det som Maud Olofsson ser som motsättningen till folkkyrka, prästernas kyrka, uppstår när det inte finns några aktiva i församlingarna, när människor inte känner att kyrkan har något att komma med. Då slutar lekmännen att engagera sig, och kyrkan blir en verksamhet som drivs av anställda. Botemedlet är att koncentrera sig på kärnverksamheten – att göra budskapet tydligare och låta allt som sker i kyrkan ta sin utgångspunkt i Jesus.

I Laholms tidning skriver ledarskribenten också om något slags rädsla för prästernas kyrka. Kyrkoherdarna ska, enligt henne, göra det de är bäst på – predika och möta människor, och kyrkorådet, underförstått folket, bestämma resten. Men varför se kyrkorådet och kyrkoherdarna som motpoler? Med ett kyrkoråd valt av den aktiva församlingen ur den aktiva församlingen får man en kyrka som styrs av människor som brinner för kyrkan och som brinner för att nå fler människor med evangeliet – en folkkyrka. Där ett sådant kyrkoråd finns bör motsättningarna mellan präster och förtroendevalda bli små (förutsatt att prästen också brinner för evangeliet, vilket borde vara självklart).

Att låta människor som inte har någon förankring i församlingen bestämma över kyrkan och dess teologi borgar för problem av alla de slag. Det gör kyrkan till en elitkyrka där människor engagerar sig för att det finns makt och pengar där, inte för att man vill nå folket med kyrkans budskap. Rösta för en äkta folkkyrka i kyrkovalet – rösta på FRIMODIG KYRKA.

• Tron  på alla människors lika värde som ledstjärna
• Religion som del av den mänskliga kulturen
• Svenska kyrkan som resurs i välfärdssamhället
• Kulturarvet som angelägenhet för alla i Sverige

Det är bara att konstatera att engagemanget alltså bara grundar sig på kyrkans organisation. Visst, den första punkten handlar om människor, men går man vidare och läser vad partiet menar med den ser man att också denna punkt handlar om organisation.

Frimodig kyrka har en helt annan utgångspunkt för sitt engagemang i kyrkovalet: att budskapet om Jesus Kristus, som Vägen, Sanningen och Livet ska nå ut till alla.  (Se styrelsens förslag till valplattform.)Svenska kyrkan har enorma möjligheter att nå människor med sin stora organisation, men då krävs engagemang av människor som tror att kyrka är något mer än organisation, tradition och kulturarv. Sådana människor finns i Frimodig kyrka.