Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

I ett annat moment skulle vi ställa oss till vänster, eller mitten eller höger beroende på om vi 1. Var nöjda med hur det är, 2 Vi inte vet eller bara vill justera lite i nuvarande ordning och 3. Vi vill förändra.

I samtliga fall stod jag som Frimodig kyrka på förändringssidan: Det gäller frågan om terrotorial-principen: Vi vill att man fritt skall kunna välja församlingstillhörighet. Det gällde frågan om äktenskap: Vi vill avsäga oss rätten att viga i kyrkan (dvs staten sköter civilrättslig registrering och kyrkan kan ha en vigsel som enbart innebär en välsignelse inför församlingen). Det gäller valsystemet: Vi vill avskaffa de direkte valen och inför indirekta val för alla nivåer ovanför valet till församlingarnas kyrkoråd. Och det gäller frågan om kyrkoavgiften: Vi vill ha ett golv, där alla under en viss inkomstnivå slipper betala kyrkoavgift, dvs de fattigaste skall inte behöva betala.

(S), (M) och (C) stod oftast på Status-Quo-sidan, dvs att allt är bra som det är. (S) stod där i alla frågor. (C) stod med oss för att förändra valsystemet. (M) stod med oss för att ändra på terrotorial-principen.

I ett annat moment fick (S) och (M) mötas som de stora politiska partierna (både i kyrkan och i staten). Sedan fick alla partipolitiska grupperingar som är föreningar med “i kyrkan” möta varandra t.ex FISK (Folkpartister i Sv k), .KR (Kristdemokrater i Sv k), Mp i Sv k.

Slutligen fick vi som är helt opolitiska nomineringsgrupper möta varandra: POSK (Politiskt obundna i Sv k), FK (Frimodig kyrka) och ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). I detta avsnitt började POSK med att defniera sig som det balanserade mittenalternativet. Jag tog chansen att deklarerar att vi i så fall får beteckna oss som det radikala alternativet, och gav några exempel. Slutligen fick ÖKA, Bengt Inghammar ordet som upprört sade “Men vi är det radikala alternativet.”  Jag replikerade att Bengts grupp “gifter sig med tidsandan, och det vet vi alla att den som gifter sig med tidsandan snabbt blir änka”. Varpå Bengt blev ännu mer upprörd och sa “I så fall var Jesus också gift med tidsandan”. Men det var ju Jesus absolut inte, så där gjorde han bort sig…

Jag förde lite noteringar, och tänkte ta upp några exempel, men tyvärr har jag inte med mig dem nu. Jag är i Uppsala, och kommer i morgon att deltaga i de första spadtagen för byggandet av Sankta Maria-kyrkan, en ny kyrka i Alsike. Jag drev från 1999 och framåt, under delvis hårt motstånd, att vi skulle bygga ett nytt kyrkligt centrum i nya Alsikeområdet. Det var tungt, men slutligen köpte samfälligheten en tomt 2003 (om jag minns rätt). Sedan flyttade jag till västkusten. Och nu äntligen har det kommit så långt att det blir bygge av. Det känns roligt att få bli inbjuden till detta. Det är inte var dag som vi bygger nya kyrkor i Sverige.

Här är en länk till ett referat av domkyrkodebatten

De gör det utifrån en ytlig analys: FK är emot enkönade äktenskap. SD är emot enkönade äktenskap. Slutsats: FK och SD står nära varandra.

I själva verket  står Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna så långt från varandra som man kan mäta. Vi har tidigare analyserat SD:s kyrkopolitiska program.  Här vill vi relatera Frimodig kyrkas position på den kyrkopolitiska skalan till Sverigedemokraternas position.

SD ser kyrkan som ett medel för staten. De vill ha tillbaka en statskyrka. FK ser kyrkan som en levande organism, en kropp, Kristi kropp, med ett egenvärde, och vill ha en kyrka helt fri från staten.

Mikael Hermansson (obs ingen släkting!) på Boråstidningen är en av mycket få (vad jag vet) som observerat detta. Han skriver att det är svårt att hitta den traditionella vänster-höger-dimensionen om m an läser Moderaternas, Socialdemokraternas och Centerns valmanifest. Läser man däremot “Frimodig kyrkas och Sverigedemokraternas manifest som utgångspunkt framträder i stället stat-kyrka-dimensionen som den allt igenom dominerande.” Vidare: ” Dessa båda utgör ytterlighetspunkterna. Övriga grupper ryms däremellan och flyttar sig längs linjen…”

De flesta nomineringsgupperna, särskilt de partipolitiska, tenderar att stå till “höger” i skalan, dvs ser kyrkan som ett medel för staten och partierna att nå sina syfte. (Med höger menar jag att de är konservativa, de vill konservera en gammal ordning, och vill inte reformera eller förändra/utveckla.)

I mina ögon är det tydligt (tillsammans med övriga analysen av SD:s kyrkopolitiska program) att  Sverigedemokraterna står betydligt närmare t.ex Socialdemokraterna, Vänstern, Centern eller Miljöpartiet än oss. Då står faktiskt .KR, POSK och ÖKA närmare oss, även om vi skiljer oss åt i väsentliga frågor. FISK och Moderaterna står någonstans mitt emellan.

Biskop Bertil talade också om att det grekiska ordet för frimodig ändrat betydelse. Från att ha varit en beskrivning av en person som var lojal med staten till att bli en person som vågar stå fri från statsmaktens påbud. Alltså en frihetens apostel! Här känner vi oss hemma! Kyrkan har varit skild från staten i nästan 10 år, men aldrig har väl partiernas styrning över kyrkan varit starkare. FRImodig kyrka är fritt får alla politiska ideologier.

De etablerade partierna saknar ofta Jesus, ja hela det kyrkliga etablisemanget förresten. I dag är det friMODIGT  att nämna Jesus i en valplattform inför kyrkovalet, vi vågar!

Läs denna artikel i tidningen Dagen. Nu gäller det bara för den moderate kommunpolitikern att övertyga sina egna.