Svenska kyrkan är till för oss medlemmar och behöver vårt engagemang. Så inleds texten om kyrkan, men så fel det är! Det är medlemmarna som ÄR kyrkan. En kyrka är ingen serviceinrättning som är till för dess medlemmar. Ingen skulle komma på tanken att säga”Idrottsrörelsen är till för sina medlemmar”, för det skulle vara lika absurt som att inför riksdagsvalet försöka nå engagemang hos väljarna genom att påstå att “Sverige är till för sina invånare”. Idrottsrörelsen utgörs av idrottarna, Sverige består av invånare i landet, och kyrkan är alla de människor som vill bekänna Jesus som sin Herre.

I nästa stycke berättas om Sveriges 3400 kyrkor, men hur tänker man när man innan man nämner att de är levande rum för gudstjänster skriver att de är unika byggnader och värdefulla kulturarv? Dessa kulturintressanta byggnader är byggda för gudstjänstfirande, deras främsta syfte är inte att locka turister p.g.a. sitt utseende, eller sitt konstinnehåll, utan att vara rum för den gudstjänstfirande församlingen. Självklart borde det vara det vi skyltar med och för fram.

Ytterligare några stycken senare handlar det om tro och tvivel: Svenska kyrkan erbjuder ett sammanhang där vi får möta varandra, dela tro och tvivel och närma oss Gud. Det som står där är inte fel – kyrkan ska vara en plats där vi får möta varandra och där vi kan dela tro och tvivel, men det ska också vara en plats där vi får MÖTA Gud. Svenska kyrkan måste sluta skämmas för att vara kyrka!

I Dagen berättar statsvetaren Magnus Hagevi: En vän var nyligen på ett dop där prästen sa, typ: “Det finns ju olika religioner i olika delar av världen, beroende på kulturen. Här i Sverige råkar det vara kristendomen”. Då minskar incitamentet att gå, då kan man lika gärna gå var som helst.” Med sådana präster får kyrkan ingen profil över huvud taget!

I samhället finns föreningsliv för de flesta olika aktiviteter och åldrar, det finns meditationsmöjligheter på mängder av olika ställen, klassisk kyrkomusik kan man höra i konserthus och  vill man vara med i en samtalsgrupp finns det i många huvudmäns regi. Kyrkan ska inte, försöka vara en aktivitetsförening, en stilla plats, en konsertlokal eller ett forum för samtal. Kyrkan ska vara kyrka, komma med budskapet om Jesus. Det kan innebära det mesta av aktiviteter, musik, stillhet, samtal etc., men plockar vi bort Jesus gör alla de där aktiviteterna bara kyrkan till en profillös huvudman bland alla andra.

I Dagens artikel står det vidare: Lärdomen och utmaningen, enligt Magnus Hagevi, är att gudstjänster med ett tydligt centrum och fokus är mer eftersträvansvärt än att skapa “religiösa möten” med mer allmängiltiga budskap. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan slutar skämmas för det gamla beprövade budskapet om Jesus, och att det får prägla alla gudstjänster och allt församlingsliv. Så tror vi att församlingar kan växa, så tror vi att kyrkorna fylls och så tror vi att församlingen kan bli en verkligt levande gemenskap.

Om bortemot hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan.

Svenska kyrkan har blivit alldeles vilsen! Inte konstigt att människor inte ser någon anledning att vara med, förutom förrättningarna, om det ses som ett problem att vilja föra ut det kristna budskapet. Elisabeth Arborelius vill att kyrkan ska utvärdera förrättningarna. FRIMODIG KYRKA vill istället ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Kyrkans huvuduppgift är inte vigslar och begravningar, utan att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro och växa som kristna.

FRIMODIG KYRKA anser att Svenska kyrkan alltmer har tappat sin frimodighet som kristen kyrka. Vi vill att bekännelsen till Jesus som Kyrkans Herre, skall vara tydlig i Svenska kyrkan.

Vi välkomnar Niklas till Frimodig kyrka.