En vigsel på Skansen har fått honom att fundera över om det nuvarande vigselritualet i framtiden enbart kommer höra hemma på Skansen, som ett kuriösa från svunnen tid.

Han kommer sedan till kärnan i sin krönika, nämligen det faktum att trots att 9 biskopar i våras skrev en debattartikel om att kyrkan borde avstå vigselrätten, så beslutar kyrkans riksstyrelse att i sitt remissförslag att gå emot Biskopsmötets majoritet.

Att biskoparna är andliga är klart. Att de är ledare är klart. Men är de andliga ledare? Följer kyrkan deras ledarskap i bekännelsefrågor? Nej.

Våra demokratiskt valda andliga ledare, biskoparna, är de facto inte andliga ledare.

Vad säger det om kyrkan egentligen?

Hur långt kan dagens politiska ledarskap gå i sin vilja att även utöva det andliga ledarskapet vad gäller bekännelsefrågor?

Dags att reformera Svenska kyrkans styrelseskick!