De här punkterna gäller nämligen inte bara kropp och mat utan verkar också sammanfatta vad vår inre människa mår bra av.

1. vi mår bra av att ha en långsiktig plan för våra liv. Det hindrar oss från att, i stundens ingivelse, kasta oss in i något som vi senare kommer att få ångra. Ett regelbundet böneliv (om så bara några minuter) ger vårt liv, ja hela vår varelse en riktning och påminner oss om vilken väg det är vi går och vart vi är på väg.
2. ibland lurar ögat oss att tro att det som är vackert och lockande också är bra för oss. Som det heter i en sång: what´s pleasing to the eye can steal away your soul. Tänk efter, istället för att bara göra vad ”alla andra” gör, och vad man kan läsa om och se på tv! Vad tycker du egentligen om att göra? Vilken sorts människor mår du bra av att umgås med? När vi får syn på vår egen längtan och vågar ta tag i den (oavsett vad omgivningen tycker och säger) så gör vi oss, därmed, öppna och mottagliga också för Guds röst.
3. Då vi ständigt är omgivna av uppmaningar och signaler – som talar till ögat, örat, känslorna – kan det vara svårt att få koncentration och fokus. Dagen framstår som ett antal (i värsta fall oöverskådligt antal) punkter som ska betas av och där vi motar bort stressens obehag med olika belöningar. Men vilken är vår verkliga hunger? Kanske behöver jag ändra min livsföring för att kunna må bättre och verkligen leva, inte bara överleva.
4. Vi ägnar oss åt småätande också i överförd bemärkelse. Vi omger oss med intryck, affärerna är alltid öppna, det är alltid något på tv eller internet att förströ sig med. Men tänk om alla de här förströelserna hindrar mig från att få syn på den andliga mat som verkligen skulle mätta? Att så länge jag surfar runt på ytan kommer jag att gå miste om djupet, hos mig själv, hos andra och hos Gud.   

1. Frimodig kyrkas riksstyrelse.

2. Ja. Detta är vad som i dag kallas för enförsamlingspastorat, och de ska naturligtvis finnas kvar.

3. Efter viss justering. I dag definieras pastorat som kyrkoherdens verksamhetsområde. I utredningen föreslår man att pastorat definieras som en samverkansform för församlingar. I dag är det så att på en församling ställs vissa krav, bl a att fira gudstjänst varje vecka. Att dessa krav i förslaget flyttas över till pastoratet urholkar innebörden i vad en församling är. Frimodig kyrka menar att kravet på att församlingen först och främst är en gudstjänstfirande gemenskap är grundläggande. Utredningens resonemang om vad en församling är måste fördjupas.

4. Efter viss justering. Det är riktigt att alla kyrkliga enheter ska ha en pastoral styrning och ledning. En sådan ledning saknas i dagens flerpastoratssamfälligheter. När det gäller de största flerpastoratssamfälligheterna som Malmö och Göteborg borde det vara möjligt att skapa övergångsbestämmelser, så att dessa samfälligheter kan delas upp i pastorat som är möjliga att styra och leda.

5. Nej. Frimodig kyrka menar att det i framtiden bör vara möjligt att införa partiella samfälligheter, inte minst med tanke på kyrkans ansvar för begravningsverksamheten. Det kan också finnas andra områden där det kan vara lämpligt med partiella samfälligheter. Möjligheten att skapa partiella samfälligheter hindrar inte att man har andra samverkansformer där så är lämpligt.

6. Nej. Eftersom det grundläggande kriteriet på en församling är att den består av människor som går samman för att fira gudstjänst tillsammans kan detta inte lyftas över till pastoratet. Däremot kan man tänka sig att undervisning och mission samordnas på pastoratsnivå. Ett exempel är att man har gemensam konfirmandundervisning i ett pastorat.

7. Efter viss justering. Frimodig kyrka anser att det är församlingarna som ska skriva församlingsinstruktionen (tillsammans med kyrkoherden).

8. Ja. Detta innebär ingen skillnad mot hur det fungerar nu.

9. Ja. Här har möjligheten att fatta beslut flyttats ned från stift till pastoratsnivå och det är positivt.

10. Nej. Frimodig kyrka anser att det ska vara direktval till den lokala nivån, till församlingarna, även när församlingarna samverkar i ett pastorat. Det innebär att pastoratets fullmäktige väljs indirekt, av församlingarnas fullmäktige eller direktvalda kyrkoråd. Det är positivt att valbarheten utökas till att omfatta alla som bor inom pastoratet, och detta kan gälla även när församlingsråden utses genom direktval.

11. Ja.

12. Nej. Församlingsråden ska utses genom direktval, se ovan fråga 10. Om det ändå blir drekta val till pastoraten bör församlingsråden utses av församlinganra genom Val på kyrkstämma eller församlingsmöte. Församlingens styrande råd kan aldrig utses av en högre instans, det måste vara församlöingsborna som väljer de personer man vill ha med i församlingsråden.

13. Ja, som ett första steg mot en friare församlingstillhörighet.

14. Ja – och kunna väljas till ordförande om så är lämpligt.

15. Efter viss justering. Frimodig kyrka anser att församlingsrådet också – tillsammans med kyrkoherden – ska utforma församlingsinstruktionen.

16. Ja.

17. Ja. Systemet med stiftsnämnder har fungerat bra.

18. Nej. Varje församling har sin egen församlingsinstruktion. Det finns inget som hindrar att församlingar som samverkar i ett pastorat också samverkar vid skrivandet av församlingsinstruktion. Men för att församlingen ska vara församling och inte endast ett distrikt är det alldeles grundläggande att församlingen har denna rätt att själv medverka vid utformningen av sin församlingsinstruktion.

19. Ja.

20. Ja.

21. Ja. Detta behöver inte stå i kyrkoordningen.

22. Ja. Beslut om anställningar fattas inte av fullmäktige. Därför kan dessa bestämmelser utgå.

23. Ja.

24. Ja.

25. Ja. Det innebär att stiften har möjlighet att granska förvaltningen i ett pastor. Men framförallt är det viktigt att stiften tar sitt ansvar att främja både förvaltning och pastoralt arbete i församlingar och pastorat.

26. Ja. Kontrakten skulle kunna spela en större roll än de gör idag, särskilt i landsbygdsregioner.

27. Nej. Ansvaret för kyrkobyggnaderna måste ligga hos församlingarna/pastoraten. Däremot skulle stiftens rådgivande arbete kunna förstärkas. Om församlingarna inte klarar av att ha ansvar för sina kyrkor, ska man kunna lämna över ansvaret till stiftet. På så vis kommer stiften in när det handlar om att ta beslut om en kyrka är övertalig.

28. Ja, efter viss justering. Hela frågan om ansvaret för kyrkobyggnaderna behver genomlysas ytterligare.

29. Efter viss justering. Det kan ifrågasättas om syftet alltid ska vara att ha gemensamma system ”i största möjliga utsträckning”, det kan finnas sådana skillnader mellan olika pastorat att det mycket väl kan motivera att det är mer ändamålsenligt att dessa använder olika system för vissa uppgifter.

30. -

31. Helhetsbedömningen blir dåligt. Se tidigare blogginlägg om Strukturutredningen.

Uppgiften för kyrkan i detta torde vara tvåfaldig: dels krävs ordentlig undervisning, för barn, ungdomar och vuxna i kristen troslära och dels måste kyrkan öva sig i att, som Jesus, vara öppen mot människor utan att för den skull bejaka allt som dessa människor råkar tycka. För att bevara en sådan stringens säger det sig självt att vi måste lyssna extra noga till den Helige Andes röst. Det finns många andar men en Helige Ande och, som Paulus skriver (Gal 6:8) den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Efter att ha avhandlat sin fattiga norrländska barndom, sina uppsalastudier och åren vid Rapport ägnade han programmets sista minuter åt att svara på sådana spekulationer som ovanstående. Han ville betona att de kristna låtarna INTE betydde att han har kvar sin barnatro, tvärtom: om han haft en gnutta av den kvar så blåste den bort, sa han, vid Gudrunstormen, då de fattiga och fromma smålandsbönderna ju blev hårt drabbade. De fattiga och fromma smålandsbönder som KGB tyckte att Gud borde skydda på ett särskilt sätt, eftersom de ju i historien ofta visat sig vara lojala mot Honom.

Dessa sista minuter på ett i övrigt lysande radioprogram bekräftade vad jag ofta noterat angående kända och “lyckade” svenskar. De kan vara hur framgångsrika som helst inom sina respektive områden, allmänbildade, verserade, humoristiska, you name it – men när det kommer till teologiska spörsmål så befinner de sig ofta på något slags förskolenivå (detta inte sagt för att förolämpa troende dagisbarn).  Och de anser sig behöva rättfärdiga eller tydligt ta avstånd från sådana tecken som SKULLE KUNNA tyda på att de vore troende. Som om en sådan ingrediens skulle få deras framgång i övrigt att framstå som lite solkig, eller mindre framgångsrik.

Detta bekräftar också Jesu ord om “de visas vishet”: när de, efter mycken tankemöda, kommit fram till att bilden av Gud som en gubbe på ett moln, måste vara felaktig (naiv, vulgär…) så drar de ofta den slutsatsen att de därför inte längre tror på Gud. Men vad finns det för följdenlighet i det?

Sveriges radio

Kyrkans tidning

Krönika i Dagen

Svenska Dagbladet