Här är programmet för dagarna:
23/1 2012
18.00 Bertil: Presentation, Upplägg, Info från Kyrkostyrelsen, Dag Sandahl , bl.a. kanske något om försöksverksamheten som ju ska sätta igång i höst, utan att vi något alls om hur ordningarna kommer att se ut.m.m.
19.00 Skuggstrukturutredning: Kyrkorättsutskottet
Håkan Sunnliden, Ann-Ida Fehn: Församling och kyrka
5 minuter ekklesiologi
30 minuter strukturer för Svenska kyrkans olika nivåer
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Kort aftonbön, Ann-Ida Fehn

24/1
09.00 Kort morgonbön, Maja Bengtsson
Skuggstrukturutredning: Tillsyns- och Uppdragsutskottet:
Torbjörn Lindahl, Bertil Murray: Församlingsbygge
5 minuter pneumatologi
30 minuter strukturer för engagemang i Svenska kyrkan
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Bensträckare
10.00 Skuggstrukturutredning: Kyrkolivsutskottet
Berit Simonsson, Berth Löndahl: Rötterna
5 minuter katolicitet
30 minuter strukturer för folkkyrkligheten
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Paus
11.00 Ankomst Riga. Konferens på båten
11.30 Skuggstrukturutredning: Ekonomi och Egendomsutskottet
Dan Sarkar, Mats Lindström: Byggnaderna
5 minuter inkarnation
30 minuter strukturer för förvaltandet i Svenska kyrkan
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Paus
1230 Lunch, Sightseeing i Riga. Träffa representanter för Lettiska kyrkan
15.00 Skuggstrukturutredning: Ekumenik- och Organisationsutskotten
Kjell Petersson, Maja Bengtsson: Att lära av andra
5 minuter ekumenik

30 minuter strukturer för lokalt inflytande i Svenska kyrkan
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Paus
16.00 Skuggstrukturutredning: Budgetutskottet
Leif Nordlander, Lisa Svensson: Ekonomin
5 minuter om Bibelns syn på rikedom
30 minuter strukturer för mammon i Svenska kyrkans tjänst
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Paus
19.00 Skuggstrukturutredning: Gudstjänstutskottet
Dag Sandahl och Jan-Anders Ekelund: Gudstjänsten
5 minuter om apostolicitet
30 minuter strukturer för nådemedelskristendom i Svenska kyrkan
10 minuter planerade och kompletterande motioner
Kort aftonbön, Mats Lindström
25/1
9.00 Övrigt konfererande
Kort morgonbön, Lisa Svensson. Bertil: Övrigt av vikt.

Läs reportaget om Broby församling i tidningen Norra Skåne.

Sug ett tag på kontraktsprosten Anders O Johanssons avslutning: – Det finns alltid negativa saker att prata om. Men jag har jobbat som präst i 32 år och jag kan säga att det inte någon gång tidigare har varit så roligt som nu.

Följande står bl.a. att läsa i Frimodig kyrkas valplattform. Kul när våra förtroendevalda praktisera det på hemmaplan så det inte bara blir tomma ord.

Församlingen – trons hem
Frimodig kyrka vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den stora gemenskapen i gudstjänsten till den lilla gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. Frimodig kyrka önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Diakoni – trons händer
Diakonin syftar till att stötta de svagaste i samhället och hävda människors lika och okränkbara värde. Ekonomiska neddragningar med utslagning, arbetslöshet, hög sjukfrånvaro och splittrade familjer som följd har lett till stegrade behov av mänsklig omsorg. Marknadskrafternas fokusering på konsumtion och personlig framgång har fått många att känna sig misslyckade och utanför. Frimodig kyrka vill därför arbeta för att stärka det diakonala arbetet och öka den diakonala medvetenheten i Svenska kyrkan. Invandrarfientligheten breder ut sig i Sverige. Vi är som kristna skyldiga att hjälpa och stötta invandrare och flyktingar. Frimodig kyrka stöder Svenska kyrkans ledning, då den aktivt och kraftfullt tar avstånd ifrån invandrarfientliga krafter i samhället……………………………….

Under det senaste året har vi framförallt kunnat glädja oss åt Bosse Branders krönikor. Här är delar av Bosses senaste bidrag:

Men samtidigt behöver frågan ställas vad som händer med människovärdet när en kulturs kristna infärgning bleknar. I vårt land pläderas regelbundet för att allt kristet ska förpassas till en privat sfär.
Är det önskvärt? Vet man i så fall vilka goda företeelser som då skulle slockna i det offentliga livet? Kommer någon form av barmhärtighet att vara kvar? Kan den kristna energikällan till en uttalad medmänsklighet ersättas av någon annan? Kommer evangeliets röst om alla människors absoluta värde att – bara sådär – ersättas av en annan likvärdig röst? Det är inte högmod utan kristen insikt att veta att den mänskliga värdigheten är en förpliktande gudagåva.

Bo Brander

]]> http://www.frimodigkyrka.se/blogg/2011/11/12/nya-skribenter-i-kyrkans-tidning/feed/ 1 http://www.frimodigkyrka.se/blogg/2011/11/06/partierna-saknar-folk/ http://www.frimodigkyrka.se/blogg/2011/11/06/partierna-saknar-folk/#comments Sun, 06 Nov 2011 00:10:37 +0000 jananders http://www.frimodigkyrka.se/blogg/?p=1709 I min barndoms tidning (HD/NST) som jag nu bara läser på distans via nätet finns en ganska fantastisk artikel om den kyrkopolitiska verkligheten 2011.

Kyrkopolitiker ifrån de politiska partierna i Helsingborg klagar på att de inte har tillräckligt med folk att putta in i kyrkopolitiken i Helsingborg när deras kandidater hoppar av under mandatperioden. Alla vet att detta problem finns för de politiska partierna runt om i landet. Det kan på de obundna listorna finnas hur mycket folk som helst som vill ta ansvar i Svenska kyrkan och som tillika har god kunskap om kyrkan. När de politiska partiernas folk hoppat av under mandatperioderna riskeras att stolarna kommer att stå tomma, trots att det fanns långt mer än tillräckligt med kandidater i valet på de obundna listorna.

Ett nytt valsystem måste införas snarast utan partier. Inför rena personval på den lokala nivån och indirekta val på stifts- och riksnivå. Istället försöker partierna att lösa problemet via strukturutredningens stordriftstänk som rationaliserar bort antalet förtroendevalda drastiskt. På detta sätt kommer kyrkan att få ett demokratiskt underskott.

En uppmaning till politikerna i Helsingborg är, lägg ned i nästa val! Låt Kyrkfolket ta över. Kyrkfolket är den obundna gruppen i Helsingborg som uppmanade väljarna i förra valet att rösta på Frimodig kyrka i stifts- och kyrkomötesvalen. Jag ser gärna att också fler obundna grupper ger sig in i ”kyrkopolitiken” i Helsingborg i väntan på att vi får ett rent personvalssystem.

Följande skriver han i Kyrkans tidning:

Konstigt om vigseln i kyrkomötet

Kyrkomötets hantering av vigselfrågan är besynnerlig, principiellt konstig och teologiskt mycket tveksam.

Det ser ut som om man glömt att vigselbehörigheten inte längre är knuten till prästvigningen. Numer måste kammarkollegiet förordna vigselförrättare om vigseln skall få juridisk verkan. Vill kyrka n verkligen tvinga sina präster att bli statstjänstemän?
Vilka är de bärande motiveringarna för sådana tvångsåtgärder? Principiellt, teologiskt, mänskligt?
Och hur är det med logiken? Svenska kyrkan har skilts från staten. Varför ska den då i just det här avseendet odla en fortsatt statskyrklighet?
Jag satt i kyrkomötets organisationsutskott när skilsmässan organiserades. Jag minns inte att vigselfrågan någonsin aktualiserades. Det blev som det blev på grund av ett förbiseende, det är min minnesbild. Om någon som var med i utskottet då kan visa att jag har fel så gör det.
Om jag har rätt ska då kyrkan fortsatt leva med det förbiseendet?
Kyrkan kan i egen rätt och kraft viga människor vid varandra ”inför Gud och denna församling” om vi får en civilrättslig ordning. Då kan man också kräva att alla präster ställer upp. Men att i dagsläget fordra av prästerna att de skall fungera som statstjänstemän och tåla åthutningar av kammarkollegiet för administrativa försumligheter (det skedde häromåret) är klent motiverat.
Kyrkan bör istället verka för att vi får civiläktenskap i Sverige. Staten bör omvandla hindersprövningen till en registrering av äktenskap och låta kontrahenterna välja kyrklig vigsel eller annan högtidlighet – om de vill. Varför ska staten bekymra sig om ceremonierna?
Släpp och slipp ledbandet!
Ingvar Laxvik

Kyrklig Samling har avgivit ett mycket bra remissvar. Det är mycket läsvärt. Läs det här.

Svaret avslutas så här:

Om utredningens förslag genomförs med att geografiska områden kan kallas församlingar utan att egentligen vara det, eller att fungerande församlingar förlorar sitt självstyre så kommer detta att utarma Svenska kyrkan. Det är fel väg att möta framtidens utmaningar. Om inte församlingsbegreppet får en ordentlig genomlysning måste tyvärr hela utredningen avvisas. Den bygger på en felaktig föreställning av vad en församling är. En kyrka kan inte byggas med ”låtsasförsamlingar”, där inte regelbundna gudstjänster firas och den grundläggande uppgiften inte kan utföras (jfr KO 2 kap, 1§) eller med s.k. församlingar där de engagerade saknar reellt inflytande över verksamheten.

Frimodig kyrkas svar

Det står följande om äktenskapet:

Frimodig kyrka vill att äktenskapet återigen utformas efter Jesus tydliga vägledning i Bibeln. Äktenskapet är en förening mellan en man och en kvinna. Svenska kyrkan bör lämna ifrån sig vigselrätten. Kyrkan skall stå för välsignelse, glädje, högtid och
kyrkbröllop medan samhället skall stå för myndighetsutövning. Vi tar avstånd ifrån
alla former av hat och förakt utifrån sexualitet och vill att Svenska kyrkan frimodigt
skall välkomna människor in i kyrkans liv och själavård, oavsett sexuell läggning.

Flera präster, en del av dem aktiva i Frimodig kyrka, har utifrån Svenska kyrkans förändrade äktenskapssyn också som enskilda präster lämnat ifrån sig sin vigselrätt. Kring dettta kan man ha olika uppfattningar. Det stora flertalet av präster som är aktiva i Frimodig kyrka har än så länge inte dragit denna slutsats. De vill invänta att Svenska kyrkan lämnar ifrån sig vigselrätten.

Tord Nordblom, ordförande i Frimodig kyrka i Göteborgs stift argumenterar för sin syn att lämna ifrån sig vigselrätten i tidningen Dagen. Läs Tords argumentering här. Håkan Sunnliden argumenterar på liknande sätt på sin blogg.

Tord börjar sin artikel i Dagen med följande:

I boken “Vägvisare” påpekar Magnus Malm i inledningen det maktfullkomliga ledarskapets svagheter. Också i kyrkan, skriver han, finns det klassiska mönstret för åsiktsförtryck. Orden är frommare, men mekanismerna känns igen från auktoritära regimer, där valet står mellan anpassning eller bestraffning.

Ryktet säger att moderaterna kommer att starta en ny nomineringsgrupp med ett partipolitiskt neutralt namn. Ett namn som nämns är “Kyrkoalliansen”. Självklart så står det dem helt fritt att göra det. Men det känns trots allt lite som en halvmesyr för att värna sina personliga positioner istället för att gå in i de redan existerande partipolitiskt obundna grupperna. Jag hoppas inte att den moderata partiapparaten skall användas för att distribuera valmaterial i nästa “kyrkovalrörelse” för en moderatgrupp med förtäckt namn.
Än en gång, ni som tidigare varit kyrkligt förtroendevalda för moderaterna och som ställer sig bakom Frimodig kyrkas valplattform, välkomna med i Frimodig kyrka! I Frimodig kyrka kommer ni att få möta människor med högst skiftande partipolitisk hemvist men som älskar Svenska kyrkan och dess bekännelse!

Svenska Dagbladet
Sveriges Radio
Kyrkans Tidning
Dagen
Dagen

Tillägg 2011-11-15
Dagen

Här kan du läsa artikeln:

Så kan andligt ledarskap stärkas i Svenska kyrkan
Konflikten i familjen mellan ledarskap och demokrati aktualiseras ständigt. De flesta föräldrar vill gärna vara schyssta och bjuda in barnen i besluten – bara för att upptäcka att ju mer de gör det, desto mer tar barnen för sig och desto svårare blir det att upprätthålla ett gott ledarskap. I rädslan för att vara auktoritära förlorar många föräldrar sin auktoritet.
Svenska kyrkan har länge berömt sig av att vara en “demokratisk folkkyrka”. Detta i implicit opposition mot andra kyrkliga traditioner som uppfattas som sekteristiska, elitistiska, snäva, gränssättande. Vi ska ha låga trösklar, ett öppet sinne – som stranden och som gräset, vind och vidd och ett oändligt hem …

Det innebär att “vanliga” människor sägs ha rätt till sin tro, att det inte nödvändigtvis finns någon trosuppfattning som är rätt i förhållande till någon annan som är fel. Det innebär också att det verkar helt rimligt att biskoparna inte har rösträtt i kyrkomötet.
Det innebär dessutom att människor kan ventilera önskemål inför förrättningar, om en gudstjänst som ligger närmare deras egen vaga tro än kyrkans förment tydliga kristologi och försoningslära. Det innebär att vi premierar allas eget sökande, på bekostnad av “finnandet”. Mot dem som anser sig ha funnit något antas vi hysa viss skepsis – den vägen, tänker vi oss, leder till fanatism och den exklusivitet som bör vara folkkyrkan främmande.

Tyvärr verkar det vara så att ju mer det folkkyrkodemokratiska idealet hyllas desto mer försvagas det andliga ledarskapet. För precis som i familjen så kan det i kyrkan vara svårt att förena demokrati med gott ledarskap.
Därför lägger Frimodig kyrka på Kyrkomötet denna höst en rad motioner som vill stärka det andliga ledarskapet i vår kyrka. Ett exempel är förslaget om att det av dopfaddrar ska krävas att de är både döpta och konfirmerade. I dag är kravet bara att man ska vara döpt.
Tanken är solklar: om någon ska kunna berätta för en annan om dopet måste man gå vägen själv. Vi kan nog vara säkra på att föräldrar väljer noga när de utser faddrar till sitt barn. Frågan är dock om detta är ett tillräckligt tungt vägande argument för att låta bli att betona vikten av ett aktivt fadderskap. Vi tror att en sådan detaljjustering skulle underlätta för prästen ifråga att bedriva ett gott ledarskap genom att betona att fadderskapet inte bara är en allmän komplimang utan ett uppdrag att ta på allvar.

Två motioner vill, på lite olika sätt, lyfta fram att medvetenhet kring den andliga dimensionen i ledarskapet ofta saknas i Svenska kyrkan. Kyrkoherdekurserna utformas i dag huvudsakligen som chefskurser i allmänhet och räknar därför inte tillräckligt mycket med att ledare i kyrkan framför allt måste vara präglade av den helige Ande. Följden blir att även om vi får kyrkoherdar som är duktiga på lag och rätt så är det inte alls säkert att dessa insikter går hand i hand med kunskapen om hur man utövar ett andligt ledarskap. Det vill säga: präster som vågar ta bönens betydelse på allvar, som är medvetna om vikten av andlig urskillning, som inte blir nervösa ifall det kommer en församlingsbo som säger sig vara ansatt av en demon, som – kort sagt – är präster på riktigt, inte bara till namnet.

Vikten av ökat ansvarstagande gäller inte bara prästerna. Övriga anställda, frivilliga och förtroendevalda behöver också bli medvetna om allvaret i uppdraget att vara kyrka. Vi behöver jobba med vår omvärldsanalys: hur ska kyrkan mitt i världen kunna vara trogen sin Herre? Vi gör också klokt i att hämta inspiration från andra kyrkor och deras arbete med församlingsutveckling.
Alla prognoser menar att Svenska kyrkan i framtiden kommer att arbeta utifrån en rejält försämrad ekonomi, jämfört med i dag. Enligt sekulära utgångspunkter så framstår det som ett överordnat mål att behålla så många medlemmar som möjligt. Medlemmar = pengar.
Men frågan är om inte kyrkan snarare än att drabbas av panik måste påminna sig om att det ju enligt paulinsk teologi är i svagheten som kraften fullkomnas. Det är när vi vet att vi är fullständigt beroende som Gud kan verka i oss och genom oss. Det gäller inte bara oss som individer utan också hela vår kyrka. Kanske är det så att Svenska kyrkans nuvarande rikedomar är illusoriska och att vi egentligen är fattiga som kyrkråttor.

Än är vi inte där. Än har vi det tvivelaktiga privilegiet att, som någon sa, även om vi tar bort den helige Ande så skulle 95 procent av all verksamhet fortgå precis som vanligt. Det är av stor vikt att vi tar uppdraget på allvar att fostra anställda och frivilliga som kan utöva ett moget, ansvarstagande, visionärt andligt ledarskap. Det är precis vad Svenska kyrkan behöver.

Anna Sophia Bonde ledamot i riksstyrelsen för Frimodig kyrka.
Jan-Anders Ekelund, ordförande i riksstyrelsen för Frimodig kyrka

1 okt kl 18.00 (lördag) i Skene församlingshem

2 okt kl 18.00 (söndag) i S:t Mikaelsgården i Uddevalla

3 okt kl 19.00 (måndag) i Matsalen på L M Engströms gymnasium

4 okt kl 19.00 (tisdag) i Kyrkans hus i Falkenberg