Är det inte så att hela utredningen är en enda stor spretig kompromiss? Alla har fått i genom sina kardinalfrågor. Moderaterna tror sig ha fått försäkringar om att utredningens förslag kan trygga ekonomin. Sossarna vet att de kan behålla sitt inflytande över kyrkan, trots att allt färre vill engagera sig, genom att makten koncentreras till allt färre människor i de stora pastoraten. Maktkoncentrationen innebär naturligtvis också att “kyrkopolitiskt” ej korrekta åsikter kan kväsas effektivt. Centern får på pappret behålla församlingsnamnen och deras kamp för att tunna ut församlingsbegreppet har gett resultat. Folkpartisterna tror sig ha kommit en bit på vägen i deras mycket lovvärda arbete för fri församlingstillhörighet, genom att man inte behöver bo i församlingen, för att kunna väljas in i församlingsrådet. Vad kd och posk fått ut av utredningen det vet jag inte riktigt. Men jag känner till ett flertal mycket bekymrade gräsrötter ifrån dessa grupper.

Vad kan man mer läsa i dagens nummer i Kyrkans tidning? Jo, Anna Sophia Bonde gör debut som extern skribent. I detta nummer har hon till uppgift att kommentera dagens ledare som handlar om prästen Ulla Karlsson. Ni vet hon som så tragiskt förnekat hela försoningsläran i den kristna tron. Ulla Karlsson har gjort det enda riktiga och lämnat sin tjänst. KT:s ledare tycker dock att Svenska kyrkans forskningsenhet skulle ha stått upp bättre för Karlsson.
Anna Sophias kommentar är väl värd att läsa. Ni finner den här under rubriken ”Biskoparna borde sitta i krismöte” efter ledaren.

Anna Sophias bidrag kan också läsas här.

…Å ANDRA SIDAN

Biskoparna borde sitta i krismöte

Fallet Ulla Karlsson har många intressanta dimensioner – om man bortser från det tragiska i att en enskild präst låter påskina att hon vill diskutera principiella teologiska ställningstaganden i media, när hon egentligen hade behövt gå med sina tvivel till en god själavårdare.

Forskningsenheten i all ära men de som verkligen borde sitta i krismöte är ju biskoparna. Är inte Ulla Karlsson en möjlig effekt av de senaste decenniernas mjukisteologi som alltid menar att det är finare att kunna ställa frågor än att komma med svar? Och där allt ska välkomnas, även rena dumheter (som till exempel Lena Einhorns teori att Jesus och Paulus var en och samma person), för sådant sägs bidra till en demokratisering av samtalet, vilket verkar vara det bästa betyg som liberalteologin kan dela ut, alla kategorier.

Medan man i de flesta stift agerar bullterrier så fort det kommer en prästkandidat som verkar lite konservativ så är det betydligt mer laissez-faire för de liberala. Det mesta går an. Tvivel verkar alltid hälsosammare än tvärsäkerhet; det sägs vara ett tecken på mognad.
Men nu börjar vi skörda frukterna av den sortens önsketänkande. Och det innebär att det finns alldeles för många präster som använder predikstolen för att diskutera just sina egna tvivel – snarare än förmedla sin glädje över evangeliet och över det som Jesus gjort i deras liv. När vi inte håller oss till vår affärsidé (för den som undrar: förkunna evangelium) förlorar vi omedelbart i relevans. Tarotkort, spa-behandlingar och yoga verkar då minst lika meningsfullt som att sitta i kyrkbänken och lyssna till ännu en präst som förkunnar sin förlorade tro.

Anna Sophia Bonde

Kyrkopolitiker ifrån de politiska partierna i Helsingborg klagar på att de inte har tillräckligt med folk att putta in i kyrkopolitiken i Helsingborg när deras kandidater hoppar av under mandatperioden. Alla vet att detta problem finns för de politiska partierna runt om i landet. Det kan på de obundna listorna finnas hur mycket folk som helst som vill ta ansvar i Svenska kyrkan och som tillika har god kunskap om kyrkan. När de politiska partiernas folk hoppat av under mandatperioderna riskeras att stolarna kommer att stå tomma, trots att det fanns långt mer än tillräckligt med kandidater i valet på de obundna listorna.

Ett nytt valsystem måste införas snarast utan partier. Inför rena personval på den lokala nivån och indirekta val på stifts- och riksnivå. Istället försöker partierna att lösa problemet via strukturutredningens stordriftstänk som rationaliserar bort antalet förtroendevalda drastiskt. På detta sätt kommer kyrkan att få ett demokratiskt underskott.

En uppmaning till politikerna i Helsingborg är, lägg ned i nästa val! Låt Kyrkfolket ta över. Kyrkfolket är den obundna gruppen i Helsingborg som uppmanade väljarna i förra valet att rösta på Frimodig kyrka i stifts- och kyrkomötesvalen. Jag ser gärna att också fler obundna grupper ger sig in i ”kyrkopolitiken” i Helsingborg i väntan på att vi får ett rent personvalssystem.

Jag känner flera mycket kompetenta moderater som är välkomna att fortsätta som kyrkligt förtroendevalda för Frimodig kyrka. Ni är välkomna!!

Här kan ni läsa motionen till moderatstämman:

För drygt 10 år sedan avslutades en flera hundra år lång tradition där stat och kyrka var fast knutna till varandra; Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka. Vissa delar av förändringen är dock mer formell än reell. Även om förändringen av grundlagen och kyrkoordningen gjorde tydligt att stat och kyrka skulle separeras så kan man skönja att politiseringen av kyrkan snarare stärkt under dessa tio år. Vi moderater bör ta initiativet att låta Svenska kyrkan bli den fria och partipolitiskt oberoende kyrka som den är ämnad att vara.

Moderaterna har under lång tid verkat för att stärka det civila samhället, dvs. familjer, frivilliga gemenskaper, oberoende organisationer och institutioner. Mot den bakgrunden är det naturligt att även verka för en fri och oberoende svensk kyrka. Synen delas också av en stor del av partiets medlemmar och sympatisörer. Svenska kyrkan är inte längre statskyrka och medlemskapet är frivilligt. Precis som för andra samfund står det var och en fritt att vara med, antingen som engagerad och aktivt troende, eller som en stödjande medlem därför att man tycker att kyrkan gör en viktig insats. Det finns därför ingen anledning att ha kvar ett valsystem vars huvudsakliga syfte tycks vara att säkerställa politiskt inflytande. Lika lite som någon av oss skulle komma på tanken att kräva politiska val till Röda korset, Greenpeace eller till andra kyrkor och samfund bör vi ej heller göra det när det gäller val till Svenska Kyrkan.

Ett annat skäl för Moderaterna att lämna kyrkovalen är att vi i grunden vill skilja på det sekulära och det religiösa. Att staten bör vara sekulär finns det en stor politisk enighet om. Men att kyrkan bör vara ett trossamfund utan påverkan av partipolitiska strukturer och ideologier verkar i realiteten vara svårare för politiker att acceptera. Det är antagligen därför de politiska partierna fortfarande styr kyrkan. Och de politiska partierna kan, genom att de har majoritet i kyrkomötet, även forma kyrkans teologiska profil och dess ställningstaganden i etiska frågor. Detta är en rest och kvarleva från statskyrkans tid. Denna sammanblandning av kyrka och partipolitik sticker ut särskilt som det endast är ett enda av Sveriges alla trossamfund som styrs på detta sätt. Och vi får inte glömma att det finns ett egenvärde att kyrkan kan vara en stark röst vid sidan om politiken – detta även om dess företrädare inte alltid företräder ståndpunkter som är moderata eller borgerliga.

Det finns många moderater som gör goda insatser i sina uppdrag i Svenska kyrkan. De insatserna blir inte mindre värda för att Moderaterna som parti skulle avstå från att ställa upp i kyrkovalet – tvärt om. Även om inte Moderaterna som parti ställer upp i kyrkovalet kommer det naturligtvis alltid finnas gott om moderater som vill vara med utveckla kyrkan.

Den lag som reglerar kyrkans förhållande till staten – lagen om Svenska kyrkan – fastställer att Svenska kyrkan ska vara evangelisk-luthersk, demokratisk och rikstäckande. Att den ska vara demokratisk har av flera rikstäckande politiska partier tagits som inteckning för inblandning i kyrkans angelägenheter. Men att en förening eller kyrka är demokratisk uppbyggda handlar om att ge medlemmarna möjlighet att göra sin röst hörd i kyrkan. Detta både kan och bör ske utan att vi, Moderater och andra stora rikstäckande partier, styr kyrkans inre liv.

Det är tid att fullfölja separationen mellan stat och kyrka. I vårt moderna samhälle, där myndigheter, stat och kommun är sekulära borde det vara självklart att de politiska partierna inte har makten i kyrkan. För alla som anser att kyrkan har en viktig roll i samhället borde det också vara en självklarhet att det är Svenska Kyrkan, med dess medlemmar, själv som ska organisera den demokratiska verksamheten på det sätt som den själv anser vara bäst.

Vi moderater bör, som parti, lämna kyrkan på ett ansvarsfullt sätt. Genom att redan nu, år 2011, deklarera att vi inte avser att delta i kyrkovalet 2013 sätter vi också en positiv press på de andra partierna att lämna kyrkovalet.

Med hänsyn till ovanstående yrkar vi att stämman beslutar

att Moderata Samlingspartiet inte ska delta i val till Svenska Kyrkan.
att Moderata Samlingspartiet i Örebro län antar motionen som sin egen, samt
att Moderata Samlingspartiet i Örebro län vidaresänder motionen till partistämman.

Elisabeth Svantesson Oskar Öholm

Även Dagen och Kyrkans tidning skriver om den moderata partistyrelsens beslut.
Även Elisabeth Sandlund skriver om det på ledabloggen i Dagen.

Nomineringsgruppernas församlingssyn, synen på frivillighet och synen på rekrytering av kyrkliga medarbetare etc kommer att vara avgörande för hur man kommer att hamna i denna fråga. Vi borde ha lämnat hela det kommunalkyrkliga tänkandet bakom oss och istället tänka på hur vi på bästa sätt kan bygga levande församlingar. Volontäråret eller som det tidigare hette diakonalaåret ligger väl i linje med ett positivt församlingsbyggande.

Frimodig kyrka skriver följande i sin valplattform om församlingen:

Församlingen – trons hem FRIMODIG KYRKA vill att det avspeglas i alla beslut att församlingen är basen i Svenska kyrkan. En huvuduppgift blir därför att bygga levande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus och växa som kristna. Församlingarna skall ta människors andliga sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron. Detta är en förutsättning för att kunna fylla de tomma kyrkorna igen. Församlingarna måste få präglas mycket mer av andligt liv och mindre av byråkratiskt krångel. Församlingen är också viktig för att skapa gemenskap människor mellan. Detta sker alltifrån den stora gemenskapen i gudstjänsten till den lilla gemenskapen i smågrupper. En ökad delaktighet, med stora inslag av ideellt arbete, ökar också gemenskapen i församlingarna. Lösningen på problemet med övertaliga kyrkor är inte i första hand utförsäljning, utan att se till att de fylls av liv och gudstjänst. FRIMODIG KYRKA önskar se en frimodig tro i Svenska kyrkan, så att tomma kyrkor kan fyllas på nytt!

Följande tidningar har skrivit om Frimodig kyrkas initiativ:

Dagen
Världen idag
Kyrkans tidning
Beakta speciellt vad (S)-ledaren Olle Burell säger i Världen idag. Spännande att se var (S) hamnar.

Följande block har bildats:

S+V

Självklart så står SD utanför all samverkan

Hur blir det då med Frimodig kyrka? Frimodig kyrka kan inte av egen kraft ta sig in i utskotten, valberedningen, kyrkostyrelsen och nämnderna ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar. Vi har 13 mandat, för att inte vara beroende av ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar krävs 16 mandat. Ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar, så måste vi också göra det för att bli representerade.

Frimodig kyrka kännetecknas av två saker:

1. Vi vill stå för klassisk kristen tro
2. Vi är partipolitiskt obundna

Två naturliga samverkansmöjligheter finns.

1. POSK och ÖKA eftersom de är partipolitiskt obundna
2. Krisdemokraterna eftersom de i valrörelsen sa att de var både partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro.

POSK och ÖKA tackade nej. POSK pga av att de inte vann något på det och ÖKA av teologiska skäl. Denna samverkansmöjlighet har i praktiken aldrig varit aktuell.

Därför har Kristdemokraterna varit den naturliga samverkansparten. Vi uppskattade att KR (Kd heter så i kyrkan!) så tydligt i valet sa sig vara partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro. Vi har också känt en stor samhörighet med många i KR-gruppen. Genom en valteknisk samverkan kunde vi få två ordinarie och två ersättarplatser i Kyrkostyrelsen. Detta hade varit ett stort framsteg för klassisk kristen tro. Vi erbjöd KR tre av de fyra platserna. KR har dock avböjt detta och vill istället samverka med regeringsalliansen. Genom detta får man enbart två personer i kyrkostyrelsen (en ordinarie plus en ersättare).

Vi hade en historisk chans att få två plus två personer som säkert stod för klassisk kristen tro i kyrkostyrelsen. Det är obegripligt att KR sumpar denna chans och istället väljer regeringsalliansen.

Hur skall KR kunna förklara för sina väljare, även i nästa val, att man är partipolitiskt obundna när man samverkar med regeringsalliansen istället för med FK?

Hur skall KR förklara att man väljer det samarbete som gav sämst utfall nominellt?

Flera i KR-gruppen har djupt beklagat det inträffade.

Genom detta ställs Frimodig kyrka utanför ordinarie platser i utskotten, platser i Kyrkostyrelsen och i de nationella nämnderna. Det är bara att konstatera att vi fattades tre mandat. FISK har 13 mandat som vi, ÖKA och Miljöpartiet har 8 mandat. Alla tre grupperna blir representerade i kyrkostyrelsen, har ordinarie platser i utskotten och kommer in i nämnderna.

Vi förlorade spelet. Men en sak har blivit tydlig: Det var sant det vi sade i valrörelsen, vi är det verkliga alternativet. Efter nästa val tar vi oss in i utskott och kyrkostyrelse av egen kraft. Det känns också skönt att inte vara uppbunden av någon mer än Kyrkans Herre.

Dagen och Världen idag skriver också om kyrkomötet.

Tillägg, både Världen idag och Dagen har artiklar om det inträffade

Men det allra märkligaste i artikeln var det som Adolf Fredriks församling i Stockholm uttalar: ”Vi hyr inte ut till dem som står i strid med kyrkans värderingar. Detta gäller även kyrkliga organisationer som har diskriminering på agendan, som exempelvis arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse och Societas Sanctae Birgittae.”
Hur kan man komma på tanken att utestänga två genuina inomkyrkliga rörelser ifrån kyrkans lokaler? Hur kan man påstå att dessa rörelser diskriminerar? Som alla vet så råder det olika meningar om ämbetet i Svenska kyrkan. Frimodig kyrkas linje är klar: Försoning är den enda framkomliga vägen. Adolf Fredriks väg är fullständigt kontraproduktiv för Svenska kyrkan. Det finns också helt andra sammanhang som fördömt aKF och SSB under de senaste dagarna. Men för mig blir det helt orimligt när folk och sammanhang som vill kalla sig svenskkyrkliga fördömer och vill stänga ute andra kristna som vill ta Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära på fullaste allvar.

En fråga till Adolf Fredriks kyrkoråd: Hur kan man kalla sig för folkkyrka när man stänger ute det allra trognaste kyrkfolket?

Dagen har också en artikel i samma ämne.

Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

I ett annat moment skulle vi ställa oss till vänster, eller mitten eller höger beroende på om vi 1. Var nöjda med hur det är, 2 Vi inte vet eller bara vill justera lite i nuvarande ordning och 3. Vi vill förändra.

I samtliga fall stod jag som Frimodig kyrka på förändringssidan: Det gäller frågan om terrotorial-principen: Vi vill att man fritt skall kunna välja församlingstillhörighet. Det gällde frågan om äktenskap: Vi vill avsäga oss rätten att viga i kyrkan (dvs staten sköter civilrättslig registrering och kyrkan kan ha en vigsel som enbart innebär en välsignelse inför församlingen). Det gäller valsystemet: Vi vill avskaffa de direkte valen och inför indirekta val för alla nivåer ovanför valet till församlingarnas kyrkoråd. Och det gäller frågan om kyrkoavgiften: Vi vill ha ett golv, där alla under en viss inkomstnivå slipper betala kyrkoavgift, dvs de fattigaste skall inte behöva betala.

(S), (M) och (C) stod oftast på Status-Quo-sidan, dvs att allt är bra som det är. (S) stod där i alla frågor. (C) stod med oss för att förändra valsystemet. (M) stod med oss för att ändra på terrotorial-principen.

I ett annat moment fick (S) och (M) mötas som de stora politiska partierna (både i kyrkan och i staten). Sedan fick alla partipolitiska grupperingar som är föreningar med “i kyrkan” möta varandra t.ex FISK (Folkpartister i Sv k), .KR (Kristdemokrater i Sv k), Mp i Sv k.

Slutligen fick vi som är helt opolitiska nomineringsgrupper möta varandra: POSK (Politiskt obundna i Sv k), FK (Frimodig kyrka) och ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). I detta avsnitt började POSK med att defniera sig som det balanserade mittenalternativet. Jag tog chansen att deklarerar att vi i så fall får beteckna oss som det radikala alternativet, och gav några exempel. Slutligen fick ÖKA, Bengt Inghammar ordet som upprört sade “Men vi är det radikala alternativet.”  Jag replikerade att Bengts grupp “gifter sig med tidsandan, och det vet vi alla att den som gifter sig med tidsandan snabbt blir änka”. Varpå Bengt blev ännu mer upprörd och sa “I så fall var Jesus också gift med tidsandan”. Men det var ju Jesus absolut inte, så där gjorde han bort sig…

Jag förde lite noteringar, och tänkte ta upp några exempel, men tyvärr har jag inte med mig dem nu. Jag är i Uppsala, och kommer i morgon att deltaga i de första spadtagen för byggandet av Sankta Maria-kyrkan, en ny kyrka i Alsike. Jag drev från 1999 och framåt, under delvis hårt motstånd, att vi skulle bygga ett nytt kyrkligt centrum i nya Alsikeområdet. Det var tungt, men slutligen köpte samfälligheten en tomt 2003 (om jag minns rätt). Sedan flyttade jag till västkusten. Och nu äntligen har det kommit så långt att det blir bygge av. Det känns roligt att få bli inbjuden till detta. Det är inte var dag som vi bygger nya kyrkor i Sverige.

Här är en länk till ett referat av domkyrkodebatten

Smakprov ur undersökningen:

Hur många ställer upp på att Bibeln är Guds ord och utgör grunden för kyrkans tro och liv? (Vår kyrkoordnings första paragraf är tydlig med detta – inte konstigt eftersom vi är en Luthersk kyrka där bibelordet är normerande)

Centern 22%
Folkpartiet (FISK): 17%
Frimodig kyrka: 100%
Kd: 64%
Kyrklig samverkan i Visby (1 person): 100% (inget rikstäckande parti)
Miljöpartiet: 0%
Moderaterna: 14%
POSK: 38 %
Lokalt parti Skanör-Falsterbo: 0%
Socialdemokraterna: 0%
SPI: 50%
Sverigedemokraterna: 40%
Vänstern: 0%
ÖKA: 0%

Flera grupper har i valet hävdat att de står för klassisk kristen tro fullt ut. Ta själv del av alla tillgängliga tabeller och se om det stämmer. Frågorna finns här också.

Läs också vad SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson och Lukas Berggren (som varit ansvarig för studien) skriver i sitt pressmeddelandet. Stefan är aktiv i EFS Betlehemskyrkan i Stockholm plus att han själv varit ledamot i kyrkomötet under en mandatperiod.

Tryck på read more:

Enkätundersökning inför Kyrkovalet

Den 20 september är det kyrkoval. SEA – Svenska Evangeliska Alliansen – har bett toppkandidaterna från varje nomineringsgrupp i samtliga tretton stift att svara på ett antal frågor om kyrkans grund, uppdrag och inriktning.

Resultatet av enkätundersökningen är både intressant – och sorgligt för kyrkan – på flera sätt.

För det första lever kandidaterna på Sverigedemokraternas lista upp till anklagelsen om främlingsfientlighet. På frågan om ”Kyrkan och invandrarna” svarar ett flertal att ”den stora mängden invandrare är ett hot mot kristendomens ställning i Sverige och att invandring därför bör begränsas”. Det är ett svar som inte ges av någon enda kandidat från de övriga nomineringsgrupperna.

Samtliga kandidater från Sverigedemokraterna ser som kyrkans främsta uppgift att bevara det kristna kulturarvet eller att erbjuda tillfälle till stillhet och eftertanke. Ingen enda tycker att kyrkans viktigaste uppgift att hjälpa människor till tro på Jesus Kristus.

För det andra finns det stöd bland de politiska nomineringsgrupperna för fortsatt politiskt inflytande över kyrkan. I Centern, Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna vill en majoritet av de svarande att kyrkan skall formas som samhället i övrigt och är positiva till politiska nomineringsgrupper. Inom Socialdemokraterna är alla kandidater positiva till politiska nomineringsgrupper.

För det tredje har de politiska nomineringsgrupperna – med undantag av Kristdemokraterna – ingen sammanhållen syn på ”Kyrkan och framtiden”. Svaren spretar och det är svårt att veta vad en röst på en viss nomineringsgrupp innebär för kyrkans inriktning. Ledamöterna från Frimodig kyrka, POSK, Öppen kyrka, Seniorpartiet och Kristdemokraterna svarar att det viktigaste för framtiden är ”satsning på gudstjänst, förkunnelse och mission”.

Den enda fråga där de politiska nomineringsgrupperna är förutsägbara är äktenskapsfrågan; en fråga som ju finns på kyrkans agenda av politiska skäl. Där speglar de politiska nomineringsgrupperna sina moderpartier i riksdagen.

Bland de opolitiska nomineringsgrupperna vill Frimodig kyrka fortsätta att betrakta äktenskapet som en förening mellan man och kvinna. Öppen kyrka vill acceptera äktenskap för par av samma kön medan ledamöterna från Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är mer splittrade i frågan och vill antingen utreda frågan ytterligare eller att kyrkan ska acceptera äktenskap för par av samma kön.

För det fjärde skiljer sig synen på Jesus åt i de flesta nomineringsgrupperna. Majoriteten svarar att Jesus är ”Guds Son, som genom sin död och uppståndelse är världens Frälsare och Herre” medan andra väljer alternativen ”en god människa som visade kärlek och tolerans och är ett föredöme för oss alla” eller ”en profet som utmanade sin tids förtryckande strukturer”.

Ingen enda socialdemokrat eller vänsterpartist menar att Jesus uppenbarar vägen till Gud på ett unikt sätt. I vänsterpartiet är det endast en av fyra kandidater som ser Jesus främst som Guds son.

För det femte är uppfattningen om Jesus som unik satt på undantag. När det gäller frågan om ”Kyrkan och religionerna” är det endast ledamöterna från Frimodig kyrka som enhälligt svarar ”att Jesus uppenbarar Gud på ett unikt sätt och är den enda vägen till en relation med Gud”. Bland Kristdemokraterna svarar 36 % att relationen mellan kristen tro och andra religioner bäst beskrivs på följande sätt: ”Alla religioner har en gemensam kärna som handlar om att älska sin nästa”. Bland Socialdemokraterna anser 50 % att kyrkan ”skall vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige

För det sjätte visar undersökningen att det idag är en minoritet av kandidaterna till kyrkomötet som instämmer i den lutherska synen på Bibeln. Alla kandidater i Frimodig kyrka instämmer i påståendet att ”Bibeln är Guds Ord och utgör grunden för kyrkans tro och liv”. Det gör också en majoritet av Kristdemokraterna. Men i övriga nomineringsgrupper dominerar uppfattningarna att ”Bibelns betydelse ligger i dess huvudbudskap, som är kärleken till nästan” och ”Bibeln innehåller Guds Ord, men är också kulturbundet och måste omtolkas i varje tid”. En majoritet bland Sverigedemokraterna ser Bibeln som ”en viktig kulturskatt och dess värderingar har format mycket av vårt samhälle”.

Sammantaget visar undersökningen att i teologiskt centrala frågor är – med några få undantag – variationen i svar påfallande inom de olika nomineringsgrupperna. För den enskilde som skall rösta på söndag innebär det att man har svårt att veta vad man får – teologiskt sett. Ledamöterna i kyrkomötet kommer ju trots allt att fatta beslut i teologiskt viktiga framtidsfrågor. Nomineringsgrupperna är på det stora hela mer politiskt än teologiskt motiverade, vilket är en klar brist och ett argument för att avpolitiseringen av Svenska kyrkan måste fullbordas. I en politiskt laddad fråga, som äktenskapsfrågan, blir detta tydligt eftersom samsynen helt plötsligt är stor och de politiska nomineringsgrupperna rättar sig efter sina partiers ställningstaganden.

För mer information

Stefan Gustavsson

Generalsekreterare

Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)

0708-433 162

Lukas Berggren

Samordnare

Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)

0735-09 82 72

* Undersökningen är gjord bland toppkandidaterna till kyrkomötet för varje nomineringsgrupp i vart och ett av de tretton stiften. Kandidaterna har kontaktats via telefon och i de fall de har velat svara på mejl, har vi skickat en länk till undersökningen där de har kunnat svara. Sammantaget har vi kontaktat 131 kandidater. Av dessa har 86 personer svarat, 9 personer avböjt att svara och 36 personer inte svarat, trots upprepade försök till kontakt. I gruppen som inte har svarat ingår även de kandidater som själv har velat få undersökningen på mejl, men som trots detta inte svarat.

Tryck på read more för att läsa

Man förvånas över retoriken inför kyrkovalet. Britt Hallgen (Folkpartister i Svenska kyrkan – FiSK) vill i TTela den 7 september ha ”en öppen, levande och tillgänglig kyrka”. Den som önskar en sluten, död och otillgänglig kyrka får alltså rösta på en annan grupp. Någon?

Hallgren vill ”varken ha en politisk kyrka eller en elitkyrka”. Vilken idrottsklubb skulle i sin styrelse välja in människor utan kunskap om och engagemang för den aktuella idrotten? Och som saknar intresse för själva huvudsaken – matcherna? Mycket få skulle göra det. Ändå skulle ingen komma på tanken att använda ordet ”elitklubb” som ett skällsord om klubben.

Socialdemokraterna vill ”prioritera dop, konfirmation, vigslar och begravningar”. I min närhet finns kyrkomusiker, vaktmästare, präster och andra medarbetare som lägger en avsevärd del av sin tid och sina krafter på att möta dessa, oftast tillfälliga, kyrkobesökare. Vad vill (s) att de ska göra ytterligare?

”Alla ska få gifta sig i kyrkan” trumpetar ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). Gäller det även 15-åringar? Även människor av annan tro, vilka vant sig vid en kultur där man tillämpar månggifte? Gränser sätter vi alla. Frågan är var och varför.

Sverigedemokraternas säger att målet med deras kyrkopolitiska engagemang är att ”återskapa fädernas kyrka”. Vilken är det? Enhetskyrkan före 1800-talets mitt? Denna kyrka kan aldrig återskapas. Idag behöver vi lära oss, i kyrka och samhälle, att leva tillsammans och ge varandra utrymme i respekt för våra olikheter.

Ingen utom Frimodig kyrka säger det självklara, nämligen:

-att församlingarna ska ta människors sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron.

-att det behöver byggas gudstjänstfirande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus Kristus och växa som kristna.

-att kyrkan ska styras utan inblandning av de politiska partierna därför att kyrkan ska vara fri att fatta oberoende beslut utifrån sin bekännelse.

-att mission och evangelisation åter behöver prioriteras i en kyrka som finns p g a att Jesus säger ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar”.

-att Svenska kyrkan behöver knyta fler kontakter med de växande kyrkorna runt om i världen för att lära av dem.

Inger Lindeskog

Kandidat för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige i Skara Stift och kyrkomötet

http://teologdiakon.blogspot.com/2009/09/debattartikel-i-ttela.html

En av de bättre sammanställningarna av vad de olika nomineringsgrupperna vill i kyrkovalet har Bohusläningen gjort.

Företrädare för alla grupperna har fått svara på tre grågor. Folkpartiet(FISK) hävdar att de är ensamma om att stödja rätten till fri församlingstillhörighet. Det är absolut inte sant. Frimodig kyrka hävdar detta också. Det är roligt att även moderaterna numera står upp för detta. Det har inte varit någon självklarhet tidigare.