Yngve Kalin skriver på sin hemsida om ett annat ärende i samma domkapitel. En känd kyrkomötesledamot (ifrån en nomineringsgrupp som oftast tycker tvärt emot FK och gärna vill framstå som en garant för att alla skall vigas) och präst har blivit fråntagen sitt vigseluppdrag pga att han misskött det. Läs Yngves mycket tänkvärda artikel.

Här kan ni också läsa Yngves artikel:

Göteborgs domkapitel har fått syssla mycket med vigseluppdraget på sista tiden. Tre präster hade som bekant ansökt hos den ansvariga statliga myndigheten Kammarkollegiet att bli befriade från uppdraget som vigselförrättare i juridisk mening, som Svenska kyrkan ansökt om också för deras del helt i enlighet med Kyrkomötets beslut. Svenska kyrkan sökte i princip för alla präster – och alla fick ett personligt förordnande med namn och allt.
Men vad som är mindre bekant är att Domkapitlet också haft att hantera frågan om en kyrkoherde med viktiga uppdrag både i stiftet och på nationell nivå, som förrättat en olaglig vigsel genom att hinderprövningen inte längre var giltig. När man läser handlingarna är det ingen tvekan vem det är som äger frågan om vigseluppdraget. Det är staten genom Kammarkollegiet som “anmodar Svenska kyrkan att inkomma med yttranden” ibland med en så kort tidsfrist som 14 dar. Trossamfundet sänder ärendena till sin tillsynsnivå d.v.s. domkapitlen, för om Svenska kyrkan inte sköter sitt uppdrag tillfredställande kan hela uppdraget äventyras enligt § 3 Lagen om rätt att förrätta vigsel inom trossamfund. Den ogiltiga vigseln gör att Svenska kyrkan anmodas redogöra för hur vigselverksamheten är organiserad, hur utbildning och fortbildning och löpande kontroll etc. går till.
Staten frågar, kyrkan svarar och staten beslutar till slut. Så är ordningen.
Domkapitlet svarar den 10 okt 2010 hur vigselverksamheten i stiftet är organiserad och skriver att det “ser allvarligt på att NN förrättat en vigsel trots att giltighetsdatum passerats för hindersprövningsintyget och har förståelse för att kammarkollegiet för en viss tid återkallar NN:s förordnande som vigselförrättare.”
Kammarkollegiets beslut kommer den 5 november. Den felande prästen skiljs från uppdraget att vara vigselförrättare och i motiveringen konstateras: “Rätten att förrätta vigsel innefattar myndighetsutövning av stor vikt eftersom vigseln har ingripande och vidsträckta rättsverkningar för enskilda människor.” … “Mot bakgrund av detta får NN anses ha misskött sitt uppdrag. Enligt Kammarkollegiets praxis leder misskötsamhet av detta slag till att förordnandet att vara vigselförrättare återkallas.” Som en liten upplysning läggs det till att återkallandet inte gäller “för en viss tid.” – men trossamfundet kan söka igen och då kommer Kammarkollegiet att pröva om personen har tillräckliga kunskaper.
Domkapitlets övriga svar faller Kammarkollegiet på läppen och det deklareras sonika “att Kammarkollegiet avstår från ytterligare åtgärder gentemot samfundet i anledning av händelsen.”
Domkapitlet släpper därmed frågan om den enskilde prästen. Det är väl rimligt, alla kan ju p.g.a. försummelser göra fel – men när de gäller de tre som ansökte om befrielse av uppdraget motsätter sig Domkapitlet en befrielse med motiveringen “att det inte är möjligt att ge dispenser” efter Kyrkomötets beslut i frågan, vilket också stärks av det “enligt regelverket inte är fråga om vigselplikt i Svenska kyrkan.”
Kammarkollegiets beslut är känt. Det är visst möjligt eftersom det inte finns “någon laglig skyldighet för en … befattningshavare att vara vigselförrättare inom samfundet.
Domkapitlet låter sig inte nöjas. Man utreder vidare och vid sammanträdet den 4 nov 2010 riktas kritik mot de tre prästerna (Som i tidningarna kallades allvarlig kritik) för att de använde sig av andra vägar än opinionsbildning “för att försöka åstadkomma en förändring”. Det anser inte Domkapitlet vara lojalt med Svenska kyrkan.
Med sådana skrivningar kan all opposition mot rådande ordningar avfärdas. Sanningen är väl tyvärr den, att det i dagens svenska kyrka är värre att tycka fel och verka för en förändring än att göra fel.
Hur ska man annars förstå Göteborgs domkapitel?

Följande block har bildats:

S+V

Självklart så står SD utanför all samverkan

Hur blir det då med Frimodig kyrka? Frimodig kyrka kan inte av egen kraft ta sig in i utskotten, valberedningen, kyrkostyrelsen och nämnderna ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar. Vi har 13 mandat, för att inte vara beroende av ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar krävs 16 mandat. Ifall de andra grupperna valtekniskt samverkar, så måste vi också göra det för att bli representerade.

Frimodig kyrka kännetecknas av två saker:

1. Vi vill stå för klassisk kristen tro
2. Vi är partipolitiskt obundna

Två naturliga samverkansmöjligheter finns.

1. POSK och ÖKA eftersom de är partipolitiskt obundna
2. Krisdemokraterna eftersom de i valrörelsen sa att de var både partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro.

POSK och ÖKA tackade nej. POSK pga av att de inte vann något på det och ÖKA av teologiska skäl. Denna samverkansmöjlighet har i praktiken aldrig varit aktuell.

Därför har Kristdemokraterna varit den naturliga samverkansparten. Vi uppskattade att KR (Kd heter så i kyrkan!) så tydligt i valet sa sig vara partipolitiskt obundna och ville stå för klassisk kristen tro. Vi har också känt en stor samhörighet med många i KR-gruppen. Genom en valteknisk samverkan kunde vi få två ordinarie och två ersättarplatser i Kyrkostyrelsen. Detta hade varit ett stort framsteg för klassisk kristen tro. Vi erbjöd KR tre av de fyra platserna. KR har dock avböjt detta och vill istället samverka med regeringsalliansen. Genom detta får man enbart två personer i kyrkostyrelsen (en ordinarie plus en ersättare).

Vi hade en historisk chans att få två plus två personer som säkert stod för klassisk kristen tro i kyrkostyrelsen. Det är obegripligt att KR sumpar denna chans och istället väljer regeringsalliansen.

Hur skall KR kunna förklara för sina väljare, även i nästa val, att man är partipolitiskt obundna när man samverkar med regeringsalliansen istället för med FK?

Hur skall KR förklara att man väljer det samarbete som gav sämst utfall nominellt?

Flera i KR-gruppen har djupt beklagat det inträffade.

Genom detta ställs Frimodig kyrka utanför ordinarie platser i utskotten, platser i Kyrkostyrelsen och i de nationella nämnderna. Det är bara att konstatera att vi fattades tre mandat. FISK har 13 mandat som vi, ÖKA och Miljöpartiet har 8 mandat. Alla tre grupperna blir representerade i kyrkostyrelsen, har ordinarie platser i utskotten och kommer in i nämnderna.

Vi förlorade spelet. Men en sak har blivit tydlig: Det var sant det vi sade i valrörelsen, vi är det verkliga alternativet. Efter nästa val tar vi oss in i utskott och kyrkostyrelse av egen kraft. Det känns också skönt att inte vara uppbunden av någon mer än Kyrkans Herre.

Dagen och Världen idag skriver också om kyrkomötet.

Tillägg, både Världen idag och Dagen har artiklar om det inträffade

Det var en rapp debatt, med många olika moment, till stor del debattledarens och uppläggets förtjänst.

Efter min presentation (ca 1.30 minuter) så fick också jag ta ställning till en fördom om vår nomineringsgrupp. “Är ni inte bara en täckmantel för konservativa krafter?” Mitt svar var att vi inte är konservativa. Konservativ är att hålla fast vi saker och ordningar bara för att de är gamla, och att man inte vill förändra. Men Frimodig kyrka är inte konservativa: Vi vill verkligen förändra kyrkan, vi vill riva ner och bygga upp på nytt, vi vill reformera kyrkan.

I ett annat moment skulle vi ställa oss till vänster, eller mitten eller höger beroende på om vi 1. Var nöjda med hur det är, 2 Vi inte vet eller bara vill justera lite i nuvarande ordning och 3. Vi vill förändra.

I samtliga fall stod jag som Frimodig kyrka på förändringssidan: Det gäller frågan om terrotorial-principen: Vi vill att man fritt skall kunna välja församlingstillhörighet. Det gällde frågan om äktenskap: Vi vill avsäga oss rätten att viga i kyrkan (dvs staten sköter civilrättslig registrering och kyrkan kan ha en vigsel som enbart innebär en välsignelse inför församlingen). Det gäller valsystemet: Vi vill avskaffa de direkte valen och inför indirekta val för alla nivåer ovanför valet till församlingarnas kyrkoråd. Och det gäller frågan om kyrkoavgiften: Vi vill ha ett golv, där alla under en viss inkomstnivå slipper betala kyrkoavgift, dvs de fattigaste skall inte behöva betala.

(S), (M) och (C) stod oftast på Status-Quo-sidan, dvs att allt är bra som det är. (S) stod där i alla frågor. (C) stod med oss för att förändra valsystemet. (M) stod med oss för att ändra på terrotorial-principen.

I ett annat moment fick (S) och (M) mötas som de stora politiska partierna (både i kyrkan och i staten). Sedan fick alla partipolitiska grupperingar som är föreningar med “i kyrkan” möta varandra t.ex FISK (Folkpartister i Sv k), .KR (Kristdemokrater i Sv k), Mp i Sv k.

Slutligen fick vi som är helt opolitiska nomineringsgrupper möta varandra: POSK (Politiskt obundna i Sv k), FK (Frimodig kyrka) och ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). I detta avsnitt började POSK med att defniera sig som det balanserade mittenalternativet. Jag tog chansen att deklarerar att vi i så fall får beteckna oss som det radikala alternativet, och gav några exempel. Slutligen fick ÖKA, Bengt Inghammar ordet som upprört sade “Men vi är det radikala alternativet.”  Jag replikerade att Bengts grupp “gifter sig med tidsandan, och det vet vi alla att den som gifter sig med tidsandan snabbt blir änka”. Varpå Bengt blev ännu mer upprörd och sa “I så fall var Jesus också gift med tidsandan”. Men det var ju Jesus absolut inte, så där gjorde han bort sig…

Jag förde lite noteringar, och tänkte ta upp några exempel, men tyvärr har jag inte med mig dem nu. Jag är i Uppsala, och kommer i morgon att deltaga i de första spadtagen för byggandet av Sankta Maria-kyrkan, en ny kyrka i Alsike. Jag drev från 1999 och framåt, under delvis hårt motstånd, att vi skulle bygga ett nytt kyrkligt centrum i nya Alsikeområdet. Det var tungt, men slutligen köpte samfälligheten en tomt 2003 (om jag minns rätt). Sedan flyttade jag till västkusten. Och nu äntligen har det kommit så långt att det blir bygge av. Det känns roligt att få bli inbjuden till detta. Det är inte var dag som vi bygger nya kyrkor i Sverige.

Här är en länk till ett referat av domkyrkodebatten

Smakprov ur undersökningen:

Hur många ställer upp på att Bibeln är Guds ord och utgör grunden för kyrkans tro och liv? (Vår kyrkoordnings första paragraf är tydlig med detta – inte konstigt eftersom vi är en Luthersk kyrka där bibelordet är normerande)

Centern 22%
Folkpartiet (FISK): 17%
Frimodig kyrka: 100%
Kd: 64%
Kyrklig samverkan i Visby (1 person): 100% (inget rikstäckande parti)
Miljöpartiet: 0%
Moderaterna: 14%
POSK: 38 %
Lokalt parti Skanör-Falsterbo: 0%
Socialdemokraterna: 0%
SPI: 50%
Sverigedemokraterna: 40%
Vänstern: 0%
ÖKA: 0%

Flera grupper har i valet hävdat att de står för klassisk kristen tro fullt ut. Ta själv del av alla tillgängliga tabeller och se om det stämmer. Frågorna finns här också.

Läs också vad SEA:s generalsekreterare Stefan Gustavsson och Lukas Berggren (som varit ansvarig för studien) skriver i sitt pressmeddelandet. Stefan är aktiv i EFS Betlehemskyrkan i Stockholm plus att han själv varit ledamot i kyrkomötet under en mandatperiod.

Tryck på read more:

Enkätundersökning inför Kyrkovalet

Den 20 september är det kyrkoval. SEA – Svenska Evangeliska Alliansen – har bett toppkandidaterna från varje nomineringsgrupp i samtliga tretton stift att svara på ett antal frågor om kyrkans grund, uppdrag och inriktning.

Resultatet av enkätundersökningen är både intressant – och sorgligt för kyrkan – på flera sätt.

För det första lever kandidaterna på Sverigedemokraternas lista upp till anklagelsen om främlingsfientlighet. På frågan om ”Kyrkan och invandrarna” svarar ett flertal att ”den stora mängden invandrare är ett hot mot kristendomens ställning i Sverige och att invandring därför bör begränsas”. Det är ett svar som inte ges av någon enda kandidat från de övriga nomineringsgrupperna.

Samtliga kandidater från Sverigedemokraterna ser som kyrkans främsta uppgift att bevara det kristna kulturarvet eller att erbjuda tillfälle till stillhet och eftertanke. Ingen enda tycker att kyrkans viktigaste uppgift att hjälpa människor till tro på Jesus Kristus.

För det andra finns det stöd bland de politiska nomineringsgrupperna för fortsatt politiskt inflytande över kyrkan. I Centern, Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna vill en majoritet av de svarande att kyrkan skall formas som samhället i övrigt och är positiva till politiska nomineringsgrupper. Inom Socialdemokraterna är alla kandidater positiva till politiska nomineringsgrupper.

För det tredje har de politiska nomineringsgrupperna – med undantag av Kristdemokraterna – ingen sammanhållen syn på ”Kyrkan och framtiden”. Svaren spretar och det är svårt att veta vad en röst på en viss nomineringsgrupp innebär för kyrkans inriktning. Ledamöterna från Frimodig kyrka, POSK, Öppen kyrka, Seniorpartiet och Kristdemokraterna svarar att det viktigaste för framtiden är ”satsning på gudstjänst, förkunnelse och mission”.

Den enda fråga där de politiska nomineringsgrupperna är förutsägbara är äktenskapsfrågan; en fråga som ju finns på kyrkans agenda av politiska skäl. Där speglar de politiska nomineringsgrupperna sina moderpartier i riksdagen.

Bland de opolitiska nomineringsgrupperna vill Frimodig kyrka fortsätta att betrakta äktenskapet som en förening mellan man och kvinna. Öppen kyrka vill acceptera äktenskap för par av samma kön medan ledamöterna från Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan är mer splittrade i frågan och vill antingen utreda frågan ytterligare eller att kyrkan ska acceptera äktenskap för par av samma kön.

För det fjärde skiljer sig synen på Jesus åt i de flesta nomineringsgrupperna. Majoriteten svarar att Jesus är ”Guds Son, som genom sin död och uppståndelse är världens Frälsare och Herre” medan andra väljer alternativen ”en god människa som visade kärlek och tolerans och är ett föredöme för oss alla” eller ”en profet som utmanade sin tids förtryckande strukturer”.

Ingen enda socialdemokrat eller vänsterpartist menar att Jesus uppenbarar vägen till Gud på ett unikt sätt. I vänsterpartiet är det endast en av fyra kandidater som ser Jesus främst som Guds son.

För det femte är uppfattningen om Jesus som unik satt på undantag. När det gäller frågan om ”Kyrkan och religionerna” är det endast ledamöterna från Frimodig kyrka som enhälligt svarar ”att Jesus uppenbarar Gud på ett unikt sätt och är den enda vägen till en relation med Gud”. Bland Kristdemokraterna svarar 36 % att relationen mellan kristen tro och andra religioner bäst beskrivs på följande sätt: ”Alla religioner har en gemensam kärna som handlar om att älska sin nästa”. Bland Socialdemokraterna anser 50 % att kyrkan ”skall vara med och bidra till att skapa ett mångreligiöst Sverige

För det sjätte visar undersökningen att det idag är en minoritet av kandidaterna till kyrkomötet som instämmer i den lutherska synen på Bibeln. Alla kandidater i Frimodig kyrka instämmer i påståendet att ”Bibeln är Guds Ord och utgör grunden för kyrkans tro och liv”. Det gör också en majoritet av Kristdemokraterna. Men i övriga nomineringsgrupper dominerar uppfattningarna att ”Bibelns betydelse ligger i dess huvudbudskap, som är kärleken till nästan” och ”Bibeln innehåller Guds Ord, men är också kulturbundet och måste omtolkas i varje tid”. En majoritet bland Sverigedemokraterna ser Bibeln som ”en viktig kulturskatt och dess värderingar har format mycket av vårt samhälle”.

Sammantaget visar undersökningen att i teologiskt centrala frågor är – med några få undantag – variationen i svar påfallande inom de olika nomineringsgrupperna. För den enskilde som skall rösta på söndag innebär det att man har svårt att veta vad man får – teologiskt sett. Ledamöterna i kyrkomötet kommer ju trots allt att fatta beslut i teologiskt viktiga framtidsfrågor. Nomineringsgrupperna är på det stora hela mer politiskt än teologiskt motiverade, vilket är en klar brist och ett argument för att avpolitiseringen av Svenska kyrkan måste fullbordas. I en politiskt laddad fråga, som äktenskapsfrågan, blir detta tydligt eftersom samsynen helt plötsligt är stor och de politiska nomineringsgrupperna rättar sig efter sina partiers ställningstaganden.

För mer information

Stefan Gustavsson

Generalsekreterare

Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)

0708-433 162

Lukas Berggren

Samordnare

Svenska Evangeliska Alliansen (SEA)

0735-09 82 72

* Undersökningen är gjord bland toppkandidaterna till kyrkomötet för varje nomineringsgrupp i vart och ett av de tretton stiften. Kandidaterna har kontaktats via telefon och i de fall de har velat svara på mejl, har vi skickat en länk till undersökningen där de har kunnat svara. Sammantaget har vi kontaktat 131 kandidater. Av dessa har 86 personer svarat, 9 personer avböjt att svara och 36 personer inte svarat, trots upprepade försök till kontakt. I gruppen som inte har svarat ingår även de kandidater som själv har velat få undersökningen på mejl, men som trots detta inte svarat.

Tryck på read more för att läsa

Man förvånas över retoriken inför kyrkovalet. Britt Hallgen (Folkpartister i Svenska kyrkan – FiSK) vill i TTela den 7 september ha ”en öppen, levande och tillgänglig kyrka”. Den som önskar en sluten, död och otillgänglig kyrka får alltså rösta på en annan grupp. Någon?

Hallgren vill ”varken ha en politisk kyrka eller en elitkyrka”. Vilken idrottsklubb skulle i sin styrelse välja in människor utan kunskap om och engagemang för den aktuella idrotten? Och som saknar intresse för själva huvudsaken – matcherna? Mycket få skulle göra det. Ändå skulle ingen komma på tanken att använda ordet ”elitklubb” som ett skällsord om klubben.

Socialdemokraterna vill ”prioritera dop, konfirmation, vigslar och begravningar”. I min närhet finns kyrkomusiker, vaktmästare, präster och andra medarbetare som lägger en avsevärd del av sin tid och sina krafter på att möta dessa, oftast tillfälliga, kyrkobesökare. Vad vill (s) att de ska göra ytterligare?

”Alla ska få gifta sig i kyrkan” trumpetar ÖKA (Öppen kyrka – en kyrka för alla). Gäller det även 15-åringar? Även människor av annan tro, vilka vant sig vid en kultur där man tillämpar månggifte? Gränser sätter vi alla. Frågan är var och varför.

Sverigedemokraternas säger att målet med deras kyrkopolitiska engagemang är att ”återskapa fädernas kyrka”. Vilken är det? Enhetskyrkan före 1800-talets mitt? Denna kyrka kan aldrig återskapas. Idag behöver vi lära oss, i kyrka och samhälle, att leva tillsammans och ge varandra utrymme i respekt för våra olikheter.

Ingen utom Frimodig kyrka säger det självklara, nämligen:

-att församlingarna ska ta människors sökande på djupaste allvar och visa dem på den kristna tron.

-att det behöver byggas gudstjänstfirande församlingar där människor kan komma till tro på Jesus Kristus och växa som kristna.

-att kyrkan ska styras utan inblandning av de politiska partierna därför att kyrkan ska vara fri att fatta oberoende beslut utifrån sin bekännelse.

-att mission och evangelisation åter behöver prioriteras i en kyrka som finns p g a att Jesus säger ”Gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar”.

-att Svenska kyrkan behöver knyta fler kontakter med de växande kyrkorna runt om i världen för att lära av dem.

Inger Lindeskog

Kandidat för Frimodig kyrka till stiftsfullmäktige i Skara Stift och kyrkomötet

http://teologdiakon.blogspot.com/2009/09/debattartikel-i-ttela.html

En av de bättre sammanställningarna av vad de olika nomineringsgrupperna vill i kyrkovalet har Bohusläningen gjort.

Företrädare för alla grupperna har fått svara på tre grågor. Folkpartiet(FISK) hävdar att de är ensamma om att stödja rätten till fri församlingstillhörighet. Det är absolut inte sant. Frimodig kyrka hävdar detta också. Det är roligt att även moderaterna numera står upp för detta. Det har inte varit någon självklarhet tidigare.

Den finske biskopskandidaten Henrik Perret berör dessa frågor på ett bra sätt när han kommenterar utnämningen av Eva Brunne som biskop i Stockholm.

Henrik Perret skriver: Det är kanske inte politiskt korrekt att nämna detta. Ändå nämner t.ex. MTV:s nyhetssida det, och uppenbart också därför att man förstår att det inte låter sig förenas med vad som traditionellt betecknas som kristen trosuppfattning. Jag tror nog att “vanliga människor” någonstans i sitt innersta inser att detta inte kan vara ett rätt kristet spår, oberoende vilka rättigheter lagstiftningen ger.

Men i söndags avslöjade sig ÖKA, den partipolitiska obundenheten är inte speciellt viktig. Frimodig kyrkas vice ordförande i Strängnäs stift fick brev av ÖKA:s Nils Kaiser, efter det att han på POSK:s valblogg i mycket milda ordalag ifrågasatt varför inte POSK tar ställning i frågan om samkönade äktenskap. Anklagelser om kvinnoprästmotstånd och homofobi utdelas vitt och brett ifrån en av ÖKA:s ledande företrädare. Men hans uttalande om partipolitiseringen är häpnadsväckande. Här följer ett utdrag ur brevet:

He Simon!
Jag såg dina inlägg på http://poskvalblogg.blogspot.com/. Skall man rösta på POSK eller inte?

Nils
ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla
www.oppenkyrka.se

Senare på dagen kommer också brev ifrån ÖKA:s ordförande Bengt Kristiansson:

Hej!

ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla (ÖKA)
Bengt Kristiansson