Hon hänvisar bl.a. till professorn och prästen Eva Hamberg som sagt att strategin att satsa på en “light-version” av kristen tro, där Jesus inte längre står i fokus utan snarare ses som en belastning om medlemsantalet ska hållas uppe är kontraproduktiv.

Missionens uppgift är inte primärt att hålla medlemssiffrorna i Svenska kyrkan uppe utan är att föra människor till en levande tro på Jesus Kristus. Sandlund menar helt riktigt att det är en missuppfattning att tro att kyrkan blir relevant om trons innehåll förändras för att möta förmodade behov hos så kallade moderna människor. Det tillfredsställer varken trogna kyrkobesökare eller sådana som sällan besöker en gudstjänst.

Hon skriver vidare också : Såväl internationella erfarenheter som modern religionssociologisk forskning ger samma svar: De kyrkor som växer är inte sådana som satsar på liberalteologiska lightvarianter av kristen tro utan de som är Jesus-centrerade.

Detta tänkande stämmer väl med Frimodig kyrkas valplattform. Vi måste våga lära av de kyrkor som växer i övriga världen. Vår egen ”lightvariant” i svensk kristenhet fungerar måttligt bra. Låt oss lära av andra kyrkor som lyckas bättre.

Följande står i vår valplattform:

Ute i världen växer den kristna kyrkan. Samtidigt brottas Svenska kyrkan med vikande medlemstal. Svenska kyrkan behöver fler levande och växande församlingar. Kunskap behöver hämtas in och lärdomar dras om varför många kyrkor i världen växer och drar till sig både unga och äldre så att de kommer till tro på evangeliet.

Här följer Frimodig kyrkas:

Bekännelseskrifterna och ekumeniska överenskommelser
Utvärdering av konfirmandarbetet
Icke arvoderad prästtjänst
Clearing med Danska kyrkan
Ekumenisk omorientering
Revidera kollektändamålen
Riv upp vigselbeslutet
Återevangelisering av Sverige
Reformera de kyrkliga utbildningarna
Stöd till internationellt engagemang
Reglering av prästlönefonderna
Dags för mission i Sverige
Sekulariseringsprocessen
Möjlighet till begravning för den som utträtt ur Svenska kyrkan
Ordning vid biskopskonflikt

Följande tidningar har skrivit om årets motioner: Kyrkans tidning, Dagen, GP och Aftonbladet

Kyrkomötets ledamöter är olika duktiga på att skapa publicitet för sina motioner. Självklart är det mer intressant för Afonbladet att skriva om en motion som behandlar svordomar och könsord än om en som behandlar bekännelseskrifterna och ekumenik!!

Ny artikel i Dagen.

1. förkunna evangelium i ord och handling,
2. ha ansvar för att evangelium förkunnas rent och klart och för att sakramenten förvaltas enligt kyrkans bekännelse och ordning,
3. svara för ledning och tillsyn,
4. vårda och värna kyrkans enhet,
5. viga präster och diakoner,
6. kalla präster och diakoner till överläggningar, samt
7. i övrigt fullgöra biskopens uppgifter enligt kyrkoordningen.

Vem klarar alla dessa uppgifter? Hur väl biskoparna under det senaste decenniet klarat av exempelvis punkt 2 och 4 kan diskuteras. Men nu har vi möjlighet att välja fyra nya biskopar som skall vara kapabla detta. Naturligtvis klarar man inte detta uppdrag utan den helige Andes hjälp.

På hemsidan har vi publicerat en bön om att få rätt biskopar. Tänk om vi alla kunde ta vårt ansvar för Svenska kyrkan genom att regelbundet bruka denna bön.

I Växjö stift har man genom val plockat fram de fem slutgiltiga kandidaterna. Två av kandidaterna är aktiva i Frimodig kyrka och mycket kompetenta. Både skulle med den helige Andes hjälp med råge klara av att uppfylla kraven i Kyrkoordningen på en biskop. Professor Kjell O Lejon är aktiv i Frimodig kyrkas interimstyrelse i Linköpings stift. Dag Sandahl är välkänd för de flesta. Självklart måste man inte vara aktiv i Frimodig kyrka för att bli en bra biskop! Men det är glädjande att 2/5 av kandidaterna kommer ifrån en gruppering som många menar är marginaliserad i Svk.

Håkan Sunnliden präst i Värnamo, kyrkomötesledamot och ersättare i stiftsstyrelsen i Växjö stift, argumenterar för Dag Sandahl på Dags blogg. Läs själva, visst skulle det vara spännande med Dag som biskop?

Dag som biskop i Växjö stift
Detta inlägg kommer i en mening lite fel i ordningen, men ändå rätt. Jag vill argumentera för Dag som bisksop i Växjö stift. Men först konstatera varför han inte blir vald (Gud give att jag har fel).

Dag blir inte vald därför att han har agerat mot den kyrkopolitiska överheten. Det är inte bra. I Svenska kyrkan ska vi välja dem som de politska partierna, det vill säga Socialdemokraterna och Centerpartiet, har bestämt. Bara det är ett skäl att ur kristen synvinkel rösta på någon annan.

Dag blir inte vald därför att ingen vill rösta på en förlorare. Men vad säger detta om dig själv? Det säger för det första att du är ett mähä, det vill säga en som inte har någon egen åsikt eller inte vågar stå för en sådan. För det andra säger det om dig att din tro kan ifrågasättas (nämligen om du röstar kyrkopolitiskt). Varför vill då jag ha Dag som biskop – om jag får välja? Det är enkelt att svara på.

Dag är bäst kvalificerad helt enkelt. Det finns ingen av de övriga kanditaterna som har hans kvalifikationer. Ingen har det akademiskt, ingen har det erfarenhetsmässigt och framför allt ingen har det om vi talar om kärlek till Svenska kyrkan. Han har i nästan 40 år inte bara kritiserat Svenska kyrkan utan också älskat Svenska kyrkan. Om någon skulle kunna förstå, bistå och hjälpa oss som kämpar för att hjälpa Svenska kyrkan in i framtiden är det han. Jag är Dags ersättare i Stiftstyrelsen (det högst beslutande organet inom Svenska kyrkan i Växjö stift) och kan vittna om Dags stora betydelse.

Finns det då ingenting som skiljer Dag och mig åt? Är jag en menlös eftersägare? Jag tror inte det. Det finns en sak som skiljer oss åt och som är till Dags fördel. Dag tror på Svenska kyrkan. Det gör knappast jag. Dag tror att det går att förändra Svenska kyrkan på riks- och stiftsnivå. Jag tror att vi måste arbeta på lokal nivå. Det är cellerna, zonerna och distrikten sonm är vårt hopp. Om vi kan stärka den kristna gemenskapen på gräsrotsnivå kommer vi att marginalisera kyrkopolitikerna. Vi bryr oss inte om ifall de beslutar att Jesus inte har uppstått från de döda. Vi tror det i alla fall och agerar därefter. Dag verkar i mina ögon vara en obotlig optimist.l Därför röstar jag på Dag Sandahl som biskop för Växjö stift.
Skrivet av: Håkan Sunnliden den 16 juli 2010 21:45

Jag publicerar gärna också en argumentering för Kjell! Kjell skulle också bli en utmärkt biskop.

1. Ordet ”äktenskap”
Detta beskrivet något äkta, genuint och något skapande som ger liv.
Äktenskapsbegreppet är en grundläggande institution i den bibliska uppenbarelsen.

2. Samhällets grundsten
Äktenskapet uppstår när ensamheten bryts genom kvinnans skapelse (1 Mos 2:24). Äktenskapet fanns därför innan det fanns någon familj och innan det fanns ett samhälle. De tre leden överge, hålla sig till och bli ett kött är konstituerande för äktenskapet och bekräftas av Jesus (Matt 19:5) och Paulus (Ef 5:31)

3. Instiftat av Gud
Det är Gud som har skapat ramen; det är Gud som säger: ”Det är inte gott för mannen att vara allena.” Också i NT betonas att man och hustru förenas av Gud (Matt 19:6).

4. Kamratskap och komplement
En nyckel i biblisk äktenskapsförståelse är att den är formad utifrån kamratskap/komplement. Adam är ofullständig i sig själv, saknar en passande motpart för att kunna fullgöra sin uppgift i Guds skapelse. (1 Mos 1:18-21)

5. Romantik och erotik
Kamratskapet mellan man och kvinna är dock något mer – det är romantisk passion. Se Höga Visan.
”Bli ett kött”, – en kropp, markerar den sexuella föreningen.1Kor 6:16, Ords 5:15-19 beskriver detta som en vattenkälla till fröjd. I denna förening finns ett ömsesidigt ansvar för mannen och kvinnan. (1 Kor 7:3)

6. Förbund
En permanent och juridiskt bekräftad relation som Gud är vittne till. (Mal 2:14, Jfr Hes 16:8) Det är detta moment som författaren till Höga visan ser fram emot. (HV 8:6-7)

7. Livsuppehållande
Utifrån vänskapen, det komplementära har fadern och modern tillsammans i äktenskapet ansvar för livets uppehälle och fostrande av barnen
(Ords 6:20, 31:10-31, 2 kor 12:14)

8. Symbol
På samma sätt som äktenskapet är ett förbund så lever Israel i ett förbund med Gud, men ofta begår man som folk äktenskapsbrott. (Hos 2:2, Hes 23:3-8, 10, 20, Jer 2:1, Ef 5:21-33)
Relationen mellan Gud och sitt folk, beskrivs ofta i familjetermer. (Ps 131, Ords 8-9, Jes 66:13, Ef 3:15)

Med dessa perspektiv som utgångspunkt beskrev han steg för steg vad äktenskapet är mellan man och kvinna och dess många möjligheter, från början i Edens lustgård till den himmelska bröllopsfesten i det nya Jerusalem (Upp 19:6-8).

Därefter talade EFS missionssekreterare och styrelseledamoten i Frimodig kyrka Erik Johansson över ämnet, ”Är det kärlekslöst att säga nej?” Erik betonade vikten av att följa Guds ord. Ni ska lära känna sanningen och sanningen skall göra er fria! (Joh 8:32) Vi får lita på att han som är Vägen, sanningen och livet också vet allt och vet vad som är bäst, både för mig och för alla människor, kristna som icke-kristna.
Erik talade också om att det idag, som en slags universell sanning, sägs att Bibeln måste tolkas. Problemet med denna syn är att det alltför sällan betyder att Bibeln måste ”förstås” och alltför ofta betyder ”skrivas om”. I det som kallas tolkning ligger ofta en strävan efter att omformulera Bibelordet så att det säger det vi tycker att det borde säga. Våra uppfattningar får styra vad Bibeln tillåts säga, medan vår strävan måste vara att Bibelordet skall få styra våra prioriteringar och val.

Är det kärlekslöst mot de homosexuella att säga nej till ingående av äktenskap och sexuell utlevnad? Erik som också är ordförande i Medvandrarna, den kristna rörelse som vill hjälpa människor med homosexuella känslor att leva efter Guds ord, anser inte att det är kärlekslöst att säga nej. Men han vet också att det finns kärlekslösa sätt att säga nej på. Vi som kristna har svårt för att förmedla både nåd och sanning. I vår iver att stå för sanningen blir vi kärlekslösa mot våra medmänniskor.
”Ja, det är i allra högsta grad kärleksfullt att säga nej, men det måste med nödvändighet innebära ett helhjärtat och uppriktigt ja till människorna”, säger Erik. Det finns många exempel på misslyckanden inom detta område i konservativa kristna sammanhang.
Erik rekommenderade läsning av boken ”Mine homofile venner” av den norske journalisten Espen Ottosen utgiven på Lunde förlag. Erik medverkar själv i boken.

Eriks föredrag kan köpas här pga att han talat över samma ämne tidigare.

Den kyrkliga statistiken pekar nedåt. Vad skall vi göra? Finns det någon som har visioner i Svenska kyrkan för att vända utvecklingen? En som är visionär är Dag Sandahl. Idag på sin blogg, presenterar han nio punkter för mission i Sverige under rubriken: Inte särskilt svårt

Läxan för mission i Sverige tar inte så lång tid att göra – för saken är rätt enkel. Vi vet vad som behövs och det är faktiskt möjligt att få mission att fungera. Missionsfältet finns ju på bekvämt gångavstånd. Det hette av de lågpresterande i början av 1980-talet att man inte kan organisera v’äckelse. Nej, den är Guds verk. Men man kan organisera för väckelse. Det har vi inte gjort. Så här kommer några punkter på temat “vad bör göras?”

1. Bygg levande, gudstjänstfirande församlingar. Det kräver prästers och kyrkoarbetares engagemang men folk drar folk och trängsel ger trivsel. Vi måste ha församlingar att evangelisera till. Annars är det emningslöst. Och till de levande församlingarna hör ett gudstjänstfolk som firar högmässa söndageligen.

2. Rusta lekfolket. Undervisning och själavård är de levande gudstjänsternas fortsättning. Det är fint att få vara kyrkokristen.

3. Använd alla gåvor som finns i församlingen. Om människor gäller “if you don’t use them, you’ll loose them.” Tänk i människor, alltså. Det gör Gud. Och detta är den viktiga majeutiska uppgiften för präster och diakoner i första hand. Mångsidighet hör till församlingens liv.

4. Stärk församlingens apologetiska kompetens. Lärjungar måste kunna ge skäl för sin tro – också i vår tid som dels präglas av en ny andlighet, dels av en ny ateism. Vi markerar både mot religionsväsende och nyenkel rationalism, vi som vet att Verkligheten själv stavas Kristus. Det behövs mer material – i tryck, i radio, i tv – för att förklara trons anspråk och få trons anstöt att hamna rätt. Lukas 1:1-4 ställer anspråket. Bluffar evangelisten?

5. Stärk på allt sätt prästernas kompetens, blås liv i deras nådegåva. Utan prästväckelse blir det ingen annan väckelse heller. I varje fall inte i denna kyrka. Markera prästämbetets centrum – gamla prästers levnadsberättelser visar att de tycker sig haft för lite tid för det verkligt viktiga. Skickliggör kyrkoarbetarna som lärare i församlingen.

6. Se till att alla kan vara stolta över sin församling – och över Svenska kyrka. Men se också till att det finns sammanhang som är störe än församlingens – stiftets gårdar som mötesplatser, resor för studier, retreater mm mm.

7. Gör genomkamningar på nationell nivå för att göra tron trolig. Idén om stora julhandboken (för kropp, själ och ande) i 3 miljoner ex var en idé om sådant arbete.Kyrkomötet ville inte. Ta plats i det offentliga rummet. Där hör tron hemma. “Det är viktigt att synas”, som det heter på Östrans annonsavdelning. Det borde vara värt ett dubbel brevporto varje år att finna missiologiska sökmotorer.

8. Slå vakt om interntionaliseringen – hur lever Kyrkan i mission på andra ställen? Varför växer soliga kyrkor medan andra befinner sig på reträtt? Ställ frågorna, sök svaren!

9. Ta på allvar itu med de svenskkyrkliga konfliktfrågorna. De är verkliga frågor som söker svar. Nu måste det arbetet till. Jag menar, vi förlorar människor som varit helhjärtat engagerade i Svenska kyrkan därför att de helt enkelt inte står ut längre med det som sker och ser att de inte får den omsorg de skulle kunnat räkna med. Och förlorar vi den sortens folk, varför ska vi tro att vi kan locka nya? De kommer att upptäcka precis detsamma om de tar tron på allvar

På bloggen Stillsam ges en mycket god analys av utredningen, under rubriken Kortspel om kyrkans framtid.

Utredningen berättar om vad den tycker organsiationen skall åstadkomma. Man skriver att: den organisatoriska utformningen av kyrkans lokala nivå utifrån skiftande
förhållanden ska
• ge förutsättningar för bred delaktighet, ansvarstagande och gemenskap
• bidra till tydlig ansvarsfördelning
• bidra till långsiktig ekonomisk bärkraft
• ge förutsättningar för en god arbetsmiljö
Annars levde jag i övertygelsen om att kyrkans organsiation skulle möjliggöra för kyrkan att fira gudstjänst, undervisa och bedriva diakoni och mission. Enligt kyrkoordningen är uppgiften att människor ska komma till tro…

Sverige är ett missionsland eftersom väldigt många människor lever utanför den kristna tron. Vi som är kristna kan inte slå oss till ro med detta. Vår kallelse är att göra vårt eget land till ett land av lärjungar. Denna medvetenhet behöver påverka livet och formerna i församlingarna. Därför är det vår förhoppning att samtal om mission ska påbörjas i medarbetarsamlingar och kyrkoråd, bland präster och lekfolk, i bön om att Gud ska låta tron och frimodigheten växa sig starka i Svenska kyrkans församlingar.

Det är alltid spännande att läsa hur frikyrkan ser på Svenska kyrkan. Örebro Missionsskola som ägs av EFK, utbildar också präster för Svenska kyrkan. I detta nummer har ett antal kända kyrkliga företrädare både ifrån Svenska kyrkan och frikyrkan fått ge sin bild av partipolitiseringen av Svenska kyrkan. Jag tycker absolut att ni skall försöka att rekvirera detta nummer ifall ni är intresserade av dessa frågor. Här kommer några smakprov.

Först är det en intervju med Maciej Zaremba, han som blev känd i slutet av 1999 i sin kritik av Svenska kyrkan i en rad artiklar i Dagens Nyheter. Artiklarna kom också ut i bokform med titeln Kyrkan & friheten.
Ett av de mest kända citaten för 10 år sedan var: “Den nya Svenska kyrkan blir ett unikt bidrag till religionshistorien: världens första fria samfund där biskopar saknar rösträtt i trosfrågor, och där kristendomens mening faställs av politiska partier.”

Zaremba uppger att han trodde att för tio år sedan att politikerna skulle inse hur illegitimt det är med politiska val till kyrkoförsamlingar, men han inser nu att han fick fel. Han tycker att konsekvenserna syns ganska tydligt. “Av arbetsgivareverkets statistik framgår att kyrkan är den mest konfliktdrabbade arbetsplatsen, i alla fall den som producerar mest psykisk ohälsa.” Han säger vidare: “Om man bjuder in människor att styra en verksamhet vars mål de inte behöver dela, eller rentav önskar att motarbeta, så får man konflikter av alla möjliga slag. De kan vara teologiska, sociologiska eller bara handla om maktlystnad.”

Anna Sophia Bonde intervjuas också, präst och frilandsskribent. Anna Sophia är också ersättare i Frimodig kyrkas riksstyrelse. Hon säger bl.a. följande: “Men det torde ändå vara viktigt att kyrkan har en sådan auktoritet, för att inte tala om integritet, att hon inte ängsligt behöver snegla på vilka trender Caeser råkar bejaka utan håller sig nära sin egen Herre att hon kan höra Hans röst. Hon behöver då inte heller hamna i den belägenheten att hon så fort Caesar tycker något, måste anmäla en avvvikande uppfattning.”

För det frikyrkliga inslaget står bl.a. Stefan Svärd, EFK:s avgående ordförande och Ulf Ekman. Svärd skriver : Det är horribelt att partipolitiker skall bestämma över kyrkan. Det är väl bara i det gamla Sovjet man haft ett liknande system.
Svärd är dock självransakande kring de staliga bidrag de traditionella frikyrkorna tar emot: “Huvudproblemet har med penagr att göra. Bidragen är inte bara fria åtebetalningar av skattemedel. Pengar har en styrande effekt. Den stora utmaningen är att öka vårt eget givande, att öka det ekonomiska engagemanget i församlingarna. Kristus behöver vara herre över våra plånböcker. Då skulle vi inte behöva några staliga pengar.”

Angående kyrkan som kulturbärare skriver Ekman: “Från frikyrkligt håll har man inte uppfatta den enorma kulturbärande funktion som en kyrka kan ha. Frikyrkan har nog haft ett slags förakt för kulturkristendom.”

Minst kritisk till politiseringen av Svenska kyrkan är inte oväntat Tuulikki Koivunen-Bylund och KG Hammar. De hävdar att Svenska kyrkans ändrade äktenskapssyn inte är kopplat till partipolitiseringen av Svenska kyrkan. KG Hammar säger: Relationen till staten är på ett sätt ganska ointressant, och det har den varit ganska länge.

Elisabeth Sandlund, Dagens chefredaktör skriver: “Att några av riksdagspartierna har gett sina kyrkopolitiska grupper namn som “folkpartister i Svenska kyrkan” innebär i sak inte någon större förändring men är ett tecken på att även vissa politiker inser att situationen i längden är ohållbar.”

Magnus Malm, känd författare och retreatledare medverkar också: “Partierna har förankring i det allmänna politiska systemet. Med de bindningarna blir det väldigt svårt för kyrkan att utveckla värderingar på något som helst område som avviker från status quo.” Eller smaka på detta: “Ett av de stora problemen är att kyrkan fått för mycket pengar, vilket betyder att saker inte får dö. De hålls vid liv av alla dessa pengar. Och när saker inte tillåts dö kan inte heller uppstå någonting.”

Kontraktsprosten och tidigare chefsredaktören på Kyrkans tidning Lars B Stenström avslutar sin artikel med: “Partiernas kyrka har gjort sitt. I ett modernt samhälle där myndigheter, stat och kommun är sekulära ska inte politiska partier fortsätta att ha makten i en kyrka inom en av religionerna. Partierna måste välja: kyrkan eller staten! Och fullfölja kyrka – stat-reformen på ett sätt som är värdigt ett modernt mångkulturellt samhälle: sklij kyrkan från partipolitiken.”

Jag uppmanar er att läsa och begrunda detta nummer av NOD.