Läs också intervjun med Markus Hagberg. Domprosten och biskopskandidaten Mats Hermansson agerande framstår som alltmer bisarrt.

I en av kommentarerna till artikeln i nätupplagan skriver Daniel Andrén: Jag blir glad, upplyft och tårögd när jag läser din artikel. Det ger mig hopp inför framtiden. Må Gud välsigna ditt viktiga arbete!

Men kan man inte göra på något annat sätt? En grupp kvinnor har bildat ett nätverk med namnet, Kvinnorna kring Jesus. De representerar kvinnor i Svenska kyrkan med skilda uppfattningar i ämbetsfrågan. I gruppen finns både prästvigda, diakonvigda och lekmän (eller heter det lekkvinnor!?). De kommer ifrån olika fromhetstraditioner inom Svenska kyrkan. De har träffats, bett och samtalat tillsammans. De vill konstruktivt finna en annan väg än konfliktens.

I dagens nummer av Svensk pastoraltidskrift (SPT) publicerar kvinnorna i nätverket en artikel. Tänk om denna artikel kan få vara en början till, inte bara ändring av paragrafer i kyrkoordningen, utan framförallt också till en mentalitetsförändring inom vår kyrka där vi respekterar varandras samveten. Det går att göra på ett annat sätt!

Så här skriver gruppen:

Ämbetsfrågan – kan man inte göra på något annat sätt?
Detta var rubriken på det föredrag som Bengt Holmberg höll på Laurentiistiftelsen 16 oktober 2005, och som gavs ut i SPT:s småskrift Försonad Mångfald året därpå.

Vi är många som apropå den s.k. ämbetsfrågan haft smärtsamma anledningar att fråga oss detsamma, många gånger. För alldeles oavsett vad man tror och tänker i sakfrågan – alltså huruvida Gud vill att kvinnor ska vara präster – så är detta en fråga som splittrar och smärtar. Från båda ”sidor” är splittringen ibland så djup, att vi, som faktiskt bekänner oss till samme Herre och hittar hem i samma kyrka, inte ens kan tala med varandra och än mindre be tillsammans. Ord som samexistens, tolerans, kompromiss och gemenskap, nämns sällan i samband med ämbetsfrågan, och det tas inte alltid väl emot, om man dristar sig att föreslå dem. Frågan om möjlighet till samexistens med bevarad integritet för alla oavsett uppfattning i ämbetsfrågan är kyrkopolitiskt kontroversiell, vilket oftast gör det omöjligt att ge offentlighet åt de praktiska lösningar som faktisk redan finns och fungerar väl.

Utifrån frustration och sorg över denna situation, och utifrån en fast övertygelse om att Kristus vill att vi ska vara ett, har ett löst sammansatt nätverk bildats av kvinnor i olika åldrar, med olika uppdrag i Svenska kyrkan, både präster, diakoner, förtroendevalda och ”vanliga” gudstjänstfirare, som fått arbetsnamnet Kvinnorna kring Jesus. Vi står i olika fromhetstraditioner och har olika syn och tro när det gäller Svenska kyrkans ordning med prästvigda kvinnor – men vi delar vår tro på Jesus Kristus och vår kärlek till honom. I detta nätverk finns en självklar utgångspunkt i att båda sidors uppfattningar är legitima och att dess respektive företrädare därför bör beredas sådant livsrum som står i överensstämmelse med vad tro och samvete bjuder. Ingen skall behöva känna sig andligen svältfödd utifrån ”andra sidans” preferenser.

Vi delar också en övertygelse om att vår tro, vår kärlek och vår samhörighet i Kristus är större än våra olikheter, och att det därför är vårt gemensamma uppdrag att med kärlekens kreativitet bemöda oss om att bereda verkligt livsrum åt varandra och verka för enhet och försoning i den kyrka som vi alla tillhör och älskar. Detta vill vi göra med en realistisk beredskap inför att vi kommer att få att leva med våra olikheter också i framtiden, men också med frimodighet och glädje.

Rent konkret fungerar nätverket så att vi med jämna mellanrum möts för att dela erfarenheter, tankar och visioner och på så sätt styrka och uppmuntra varandra till att arbeta för enhet och försoning i de församlingar och sammanhang där vi finns till vardags. Vi vill vara en bönegemenskap, där vi ber tillsammans, för varandra och för hela Svenska Kyrkan. Vi vill också öppet visa att det faktiskt är möjligt med gemenskap och försoning även när det kommer till olikheter i ämbetsfrågan. Vi vill visa att det finns en god vilja att hitta praktiska lösningar som gör att var och en, med olika övertygelser i frågan, kan beredas goda yrkes- och arbetsmöjligheter och även möjlighet till ett böne- och gudstjänstliv i kyrka och församling. För det går faktiskt att göra på ett annat sätt!

Annette Andreasson
Margareta Bengtsson
Annika Bertilsson
Josefine Callenberg Sävenstrand
Agneta Elgenmark
Madeleine Eurenius
Ylva Evensen
Catarina Fondén
Lena Hugosson
Evelina Johansson
Lisa Kjellgren
Britta-Lena Ljungman
Maud Lundin
Bodil Månsson
Marianne Petersson
Kristina Runesson
Berit Simonsson
Solveig Wollin
Miriam Wredén Klefbeck

Deras tankegångar ligger väl i lnje med Frimodig kyrkas valplattform.

Försoning i ämbetsfrågan
Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton­läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. Frimodig kyrka menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. Frimodig kyrka vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar

Ända ifrån Frimodig kyrkas begynnelse har vi haft olika syn på ämbetet inom Frimodig kyrka. Frimodig kyrka vill visa på samma försonande väg som kvinnorna i nätverket gör. Det är kontroversiellt i dagens kyrka och samhälle. Märkligt att försoning kan vara så kontroversiellt………

Men det allra märkligaste i artikeln var det som Adolf Fredriks församling i Stockholm uttalar: ”Vi hyr inte ut till dem som står i strid med kyrkans värderingar. Detta gäller även kyrkliga organisationer som har diskriminering på agendan, som exempelvis arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse och Societas Sanctae Birgittae.”
Hur kan man komma på tanken att utestänga två genuina inomkyrkliga rörelser ifrån kyrkans lokaler? Hur kan man påstå att dessa rörelser diskriminerar? Som alla vet så råder det olika meningar om ämbetet i Svenska kyrkan. Frimodig kyrkas linje är klar: Försoning är den enda framkomliga vägen. Adolf Fredriks väg är fullständigt kontraproduktiv för Svenska kyrkan. Det finns också helt andra sammanhang som fördömt aKF och SSB under de senaste dagarna. Men för mig blir det helt orimligt när folk och sammanhang som vill kalla sig svenskkyrkliga fördömer och vill stänga ute andra kristna som vill ta Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära på fullaste allvar.

En fråga till Adolf Fredriks kyrkoråd: Hur kan man kalla sig för folkkyrka när man stänger ute det allra trognaste kyrkfolket?

Dagen har också en artikel i samma ämne.

Kyrkomötet har bestämt att de präster och präst/diakonkandidater, som har den traditionella uppfattningen inte får lov att i praktisk handling visa detta, ifall de skall bli kyrkoherdar eller bli vigda. Du får ha åsikten (det sägs så i debatten på kyrkomötet), men den får inte ge några praktiska konsekvenser, utan du måste samarbeta fullt ut med alla präster även vid altaret. För många innebär det stora samvetsbetänkligheter, vilket innebär att Svenska kyrkan går miste om många duktiga och dugliga människor. Oftast är dessa människor mycket väl rotade inom Svenska kyrkan. Frimodig kyrka tycker att man måste ta deras kallelse på största allvar. Frimodig kyrka tycker också att det är lika fel när prästvigda kvinnor behandlas illa. Det finns ingen som har rätt att behandla människor illa, allra minst kristna trossyskon. Vi är tillsammans lemmar i Kristi kropp, oberoende av åsikt eller hållningssätt i denna fråga.

Vi lever i en kyrka, som kommer att ha prästvigda kvinnor och människor som är kritiska till ämbetsreformen, under så lång tid som någon av oss kan överblicka. Enda vägen framåt är att låta gyllene regeln gälla även här. Vi måste visa respekt och efterstäva försoning. När människor som vill ta Bibelns ord på största allvar, kommer fram till olika slutsatser så får vi lägga hela situationen, som kan verka olöslig, i Herrens händer.

Frimodig kyrka vill i praktisk handling visa att man kan samarbeta väldigt ingående, trots olika förhållningssätt i denna fråga. Vi visar det exempelvis genom att både prästvigda kvinnor och kritiker till ämbetsreformen, kan stå sida vid sida på listorna. Låt vår bön till Herren vara, att Frimodig kyrkas försonande hållning, får smitta av sig på hela Svenska kyrkan.

Den som vill fördjupa sig mer i denna fråga kan läsa en bok, som SPT gav ut för några år sedan skriven av de fyra prästerna Anna Sophia Bonde, Bo Brander, Eva Hamberg och Bengt Holmberg. Boken handlar om försoning i ämbetsfrågan. Ni kan säkert få tag i boken ifrån SPT.

Frimodig kyrka skriver följande i valplattformen under rubriken försoning i ämbetsfrågan:

Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton¬läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. FRIMODIG KYRKA menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar.