Vad är vänster- och högerskalan i kyrkopolitiken?
Alltför ofta gör folk (i allmänhet journalister och debattledare) försök att bunta ihop Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna.
De gör det utifrån en ytlig analys: FK är emot enkönade äktenskap. SD är emot enkönade äktenskap. Slutsats: FK och SD står nära varandra.
I själva verket står Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna så långt från varandra som man kan mäta. Vi har tidigare analyserat SD:s kyrkopolitiska program. Här vill vi relatera Frimodig kyrkas position på den kyrkopolitiska skalan till Sverigedemokraternas position.
SD ser kyrkan som ett medel för staten. De vill ha tillbaka en statskyrka. FK ser kyrkan som en levande organism, en kropp, Kristi kropp, med ett egenvärde, och vill ha en kyrka helt fri från staten.
Mikael Hermansson (obs ingen släkting!) på Boråstidningen är en av mycket få (vad jag vet) som observerat detta. Han skriver att det är svårt att hitta den traditionella vänster-höger-dimensionen om m an läser Moderaternas, Socialdemokraternas och Centerns valmanifest. Läser man däremot “Frimodig kyrkas och Sverigedemokraternas manifest som utgångspunkt framträder i stället stat-kyrka-dimensionen som den allt igenom dominerande.” Vidare: ” Dessa båda utgör ytterlighetspunkterna. Övriga grupper ryms däremellan och flyttar sig längs linjen…”
De flesta nomineringsgupperna, särskilt de partipolitiska, tenderar att stå till “höger” i skalan, dvs ser kyrkan som ett medel för staten och partierna att nå sina syfte. (Med höger menar jag att de är konservativa, de vill konservera en gammal ordning, och vill inte reformera eller förändra/utveckla.)
I mina ögon är det tydligt (tillsammans med övriga analysen av SD:s kyrkopolitiska program) att Sverigedemokraterna står betydligt närmare t.ex Socialdemokraterna, Vänstern, Centern eller Miljöpartiet än oss. Då står faktiskt .KR, POSK och ÖKA närmare oss, även om vi skiljer oss åt i väsentliga frågor. FISK och Moderaterna står någonstans mitt emellan.
Filed under: Kyrkovalet 2009, Nomineringsgrupper i Kyrkan
SD är emot homoäktenskap av rent konservativa skäl, inte av teologiska skäl. Från en Dagen-artikel:
Gabriella Johansson är en de fyra partirepresentanter som suttit i kyrkomötet för SD under den gångna mandatperioden. Hon förklarar att Sverigedemokraternas engagemang i Svenska kyrkan ska ses som ett sätt att värna kultur och tradition, det handlar ”inte så mycket” om teologi.
- Om vi tar Frimodig kyrka, med sina många präster, så har de ett teologiskt djup som vi inte kan bidra med. Vi talar om kultur och tradition medan de är engagerade kring teologi. Svenska kyrkan handlar för oss mer om kultur än religion, åtminstone har det varit så för mig, säger Gabriella Johansson.
Från samma artikel:
Jonas Åkerlund, partiets toppnamn i valet till kyrkomötet, förklarar att hans teologi är liberal; huruvida bibelberättelserna är sanna har inte ”någon som helst” betydelse för hans tro eftersom ”Guds ande verkar i och genom ordet”. Enligt honom finns det inga belägg för att något av det som Jesus gjorde verkligen hände.
- Historiebeskrivningen i Bibeln stämmer inte alltid. Evangelierna är reviderade och det finns uppenbara fel i Nya testamentet, säger Jonas Åkerlund och förklarar att den kristna övertygelsen inte är beroende av en bokstavlig tro på uppståndelsen eller den gudomliga avelsen.
Javisst är det så, SD är en huvudmotståndare för Frimodig Kyrka. Ser man till varför SD har samma åsikt i Äktenskapsfrågan så beror det i deras fall på konservatism och homofobi, medan Frimodig Kyrka med omtanke om dem som utövar homosexualitet inte vill riskera att Kyrkan lurar dem. Det är kärlekslöst att inte bry sig om sina medmänniskors eviga väl, åtminstone om man tror på Guds löften. Tror man inte på Bibelns ord är det väl inte kärlekslöst, men eftersom Kyrkan gör anspråk på att tro och också vägleda blir det ändå fel om det blir Kyrkans lära, oavsett vad man själv tror!