POSK skall vinna valet till varje pris?
På posk:s hemsida skriver Mats Rimborg om kyrkovalet och om alternativen. Rimborg går ut hårt: Och av de politiskt obundna grupperna har POSK det överlägset mest genomtänkta programmet, de flesta kandidaterna och är det enda alternativet för alla utom de mest extrema väljarna, de som antingen vill att kyrkan bara ska vara en spegelbild av samhället eller att kyrkan ska vara en sekt som styrs av präster och övriga anställda. Den senare satsen syftar naturligtvis mot Frimodig kyrka. Jag är övertygad om att många lokala poskare mycket hellre sett att Rimborg lagt all sin energi mot partipolitiseringen.
I fyra punkter skall jag bemöta Rimborgs inlägg och beskriva varför Frimodig kyrka behövs. Först vill jag bara påpeka att jag tycker att Rimborgs argumentationsteknik om sektmentalitet i början av artikeln är tråkig, den bygger på ”guilt by association”. Helt ogrundat försöker han kleta fast en sektstämpel på Frimodig kyrka. Frimodig kyrka skäms inte för att vi har ett starkt stöd bland många av kyrkans anställda.
1. Nuvarande valsystem med direktval (som jag anser vara fel) till Kyrkomötet och stiftsfullmäktige kräver att väljarna får tydliga alternativ att rösta på. I det gamla systemet, med välinsatta kyrkliga elektorer som väljare, fanns inte samma behov. Vi behöver ett tydligt alternativ utan partipolitiska förtecken som står upp för klassisk kristen tro. Frimodig kyrka vill vara detta tydliga alternativ. Posk har exempelvis inte mäktat med att stå upp för att äktenskapet är enbart mellan man och kvinna. Posk representant i kyrkostyrelsens arbetsutskott har varit med och arbetat fram både 2005 års beslut om partnerskapsvälsignelse och 2009 års skrivelse om enkönade äktenskap. Samtidigt finns det fortfarande några poskare på kyrkomötet med en biblisk äktenskapssyn. Det är alltså ett lotteri att rösta på posk, man vet inte vad man röstar in i den mest aktuella frågan.
2. Rimborg skriver att posk är ett mittenalternativ precis som vissa av de politiska partierna brukar göra. Problemet är att den teologiska förskjutningen inom Svenska kyrkan har gått väldigt snabbt under de två senaste decennierna. Det innebär att mitten också har förskjutits starkt. Men Guds ord har inte ändrats. Det fungerar inte att alltid stå i mitten när avgörande beslut skall tas, framförallt inte lärobeslut som exempelvis att ”utvidga” äktenskapet.
3. Rimborg skriver: Vi vill gärna reformera kyrkan, men vi tror att det sker bäst genom att låta den utvecklas på ett sätt som inte i onödan stöter bort olika grupper, vare sig de vill kalla sig låg-, hög- eller gammalkyrkliga, eller något annat. Posk stod tidigare upp för att det fanns två hedervärda uppfattningar i ämbetsfrågan. Men 1999, på Kyrkomötet, röstade nästan alla poskare (utom de som senare gått över till Frimodig kyrka), tillsammans med de politiska partierna, för att inga samvetsbetänkligheter accepteras i ämbetsfrågan. Det har utestängt många män och kvinnor ifrån låg-, hög- eller gammalkyrkliga sammanhang. Frimodig kyrka står benhårt upp för posk:s tidigare linje att det finns två hedervärda uppfattningar. Frimodig kyrka exkluderar inte, men det gör posk. Var finns respekten för och försoningen med dem som tänker olika i denna fråga? Posk:s agerande i äktenskapsfrågan riskerar att ännu fler kommer att bli exkluderade i sin egen kyrka. En av posk:s ledande representanter, tillika kyrkoherde i mitt stift, har redan deklarerat att ingen som inte erkänner enkönade äktenskap får tjänst i hans pastorat.
4. Rimborg hävdar också att Frimodig kyrka inte kommer att utöva något inflytande. Så brukar de stora politiska partierna låta i riksdagsvalet. Visst, posk sitter vid köttgrytorna tillsammans med de politiska partierna och bestämmer i Svenska kyrkan på riksnivå. Men vi märker det inte. Det teologiska förfallet ifrån rikskyrkan fortgår. Svenska kyrkan befinner sig i en ekumenisk kris. Många poskare lokalt ute i församlingarna är mycket bekymrade. Många bekänner öppet att de röstar på Frimodig kyrka. Det är inte konstigt, de ser Frimodig kyrka som det verkliga alternativet.
Filed under: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009, POSK
Verkligen tråkigt att se att posk hemfaller åt trista grepp som dessa. Tydligen har man inte kunnat värja sig mot övriga partiers tryck att betrakta alla andra kristna genom alla tider som sekterister, med den partistyrda svenska kyrkan som denna enda sanna lysande stjärnan i världens kristenhet.
Visst vill vi alla “vinna” valet, men att nå dit mha osanningar tjänar inte ens POSK på i längden.
Trist som sagt!
Glidningarna i formuleringarna öppnar för insinuationer och karikatyrer. Besynnerligt agerande.
Hej Jan-Anders,
roligt att du tar del av vad som finns på vår webbplats. Jag ska försöka förklara hur jag har resonerat när jag skrev den krönika som du kommenterat, och varför jag har tagit ut svängarna i vissa formuleringar.
För det första är texten riktad till POSKs valarbetare, även om vem som helst kan läsa den. Det kunde ha framgått tydligare vilken målgruppen är, eftersom det tidigare på samma plats ofta har funnits mer allmänna funderingar, men rubriken “Nu ska vi vinna valet” ger väl i varje fall en vink om det. Att det är mindre än en månad kvar till valet innebär också att tonläget kommer att höjas, från alla håll, det vet vi alla som har varit med förut.
För det andra handlar ungefär halva texten om de allmänpolitiska partiernas inflytande, och där antar jag att vi har ungefär samma uppfattning. Ingen upprördhet där? I varje fall inte från dig? Så kommer vi till beskrivningen av de obundna grupperna. Du har inget emot att jag skriver “de som [...] vill att kyrkan bara ska vara en spegelbild av samhället”? Jag kan ana att det kan komma en reaktion på det med från ett visst håll.
Poängen är att ALLA får var sin släng av sleven i min text, så det finns ingen anledning för NÅGON att känna sig särskilt utpekad.
Observera vidare att när jag skriver “att kyrkan ska vara en sekt som styrs av präster och övriga anställda” så påstår jag faktiskt inte att detta är Frimodig kyrkas egentliga mening. Det står “alternativet för [...] de mest extrema väljarna, de som [...] vill” framför denna beskrivning. Det är alltså målgruppen för ert budskap jag karakteriserar och inte er själva. För att POSK ska förbli störst, vilket jag självklart önskar, behöver vi se till att POSK är och förblir den orubbliga basen bland de obundna grupperna, och så finns det några småpartier för dem som av någon anledning inte kan känna sig hemma i POSK. Det är den bilden jag försöker måla upp för våra valarbetare. Och jag tror faktiskt man måste vara tämligen extrem i sin uppfattning för att inte i huvudsak kunna omfatta det handlingsprogram som POSK går till val på. Alltså bör det bara finnas två små grupper som BARA kan tänka sig att rösta på Frimodig kyrka eller ÖKA, och POSK ska försöka vinna alla de andras röster, det är vad jag vill säga till läsarna.
Beträffande sakfrågan så erkänner jag gärna att formuleringen är tillspetsad, men vill ändå hävda att den inte helt saknar grund. En sekt är ett religiöst samfund eller parti, som skiljer sig från det härskande kyrkosamfundet genom att föra fram och lägga vikt vid någon underordnad eller förnekad lärosats (Wikipedia). Visst är det så att ni gärna för fram och lägger vikt vid ett fåtal specifika frågor, om prästvigda kvinnor och könsneutrala äktenskap? Ditt eget blogginlägg är ju ett tydligt exempel på det. Och visst är det så att man därmed, med en viss utgångspunkt faktiskt kan påstå att Frimodig kyrka har sektliknande drag? Och du skriver ju själv att ni har en relativt hög andel kyrkligt anställda bland era sympatisörer, ni vill att präster och diakoner ska ha stiften som arbetsgivare och att man ska “ta tillvara de anställdas kreativitet och kompetens” (ur er valplattform)? En sådan utveckling torde medföra att arbetslagen ges mer utrymme att bestämma över vad som ska hända i församlingarna än i dag, eller hur?
Att du ogillar det jag skrivit bryr jag mig faktiskt inte så mycket om, du hör som sagt inte till målgruppen och jag hade blivit mer oroad om du hade berömt det. Däremot ser jag med tillförsikt fram emot att få veta vad väljarna tycker.
Ta re lungt!
Jag har beordrat hela besättningen att rösta på Frimodig kyrka.
Är det några som behöver frimodig kyrka så är det mina pirater
Hej Mats!
När jag läser ditt svar blir jag rejält bekymrad. Skillnaderna mellan posk och Frimodig kyrka är kanske större än vi tror. Tyvärr är jag rädd för det. Det är viktigt att väljarna får klart för sig detta. Din syn på lärofrågor ligger långt ifrån den, som fanns bland många av de som var med och bildade posk en gång i tiden (ni ger en god historisk beskrivning av posk i ert handlingsprogram!).
Du citerar wikipedia, om vad som kännetecknar en sekt:………lägga vikt vid någon underordnad eller förnekad lärosats.Bra att du är tydlig med detta citat. Frimodig kyrka tycker inte att det är en underordnad fråga att Svenska kyrkan skall byta lära om äktenskapet. Frimodig kyrka tycker inte att det är av underordnad betydelse, att hävda den syn som Kyrkan alltid har haft, utifrån Jesus egna ord att äktenskapet är mellan en man och en kvinna och inget annat. Det är inte sekterism att hävda det som Kyrkan i alla tider hävdat och en överväldigande majoritet av kristna i hela världen hävdar. Däremot är det omvända sekterism och extremt, i den världsvida Kyrkans perspektiv, som tyvärr en majoritet av poskare numera står för. Svenska kyrkan blir allt svagare andligt sett, samtidigt som hon alltmer fjärmar sig ifrån den övervägande delen av kyrkor i världen. De tragiska är att posk aktivt medverkar i denna utveckling.
Du försöker beskriva Frimodig kyrka som ett, en- eller tvåfråge parti. Det blir nästan tramsigt Mats. Väljarna ser tydligt att Frimodig kyrka har ett digert program som täcker många frågor. De två specefika frågor du tar upp som tecken på sekterism i Frimodig kyrka har posk också i sitt program! Skillnaden är svaren som vi ger. Frimodig kyrka vill inte att Svenska kyrkan skall bli en sekt som splittrar Kristi kyrka.
Samtidigt som du sätter sektstämpel på Frimodig kyrka, så anklagar du Frimodig kyrka för att många anställda sympatiserar med vårt program! Dessa sympatier beror kanske på att vi inte är ett en- eller tvåfråge parti utan en nomineringsgrupp som bland annat står upp för en god arbetsmiljö. Framförallt så tror jag att det beror på att vi vill tydligt göra Jesus Kristus trodd, lydd och älskad bland svenska folket. Det ger mening i arbetet som kyrkligt anställd.
Till sist skriver du: Att du ogillar det jag skrivit bryr jag mig faktiskt inte så mycket om..
I Kristi kropp tror jag faktiskt att vi har en skyldighet bry oss om vad en annan lem tycker. I den vanliga politiken uttrycker man sig så, men det var väl inte så vi skulle ha det i kyrkan………..?
Hej Mats
För det första är jag nog naiv nog att tro att det faktiskt ska gå att genomföra ett val, i en kristen kyrka, i ärlig och god ton. Jag har glatt mig åt den respektfulla ton som bl.a. en informatör Carina visat prov på, även när vi inte varit eniga. Jag fortsätter allt att hoppas på att det är en verklig och framkomlig väg.
När jag läser ditt svar och då framförallt dina formuleringar kring FKs sympatisörer som sekteristiska bl.a. pga av deras hållning i frågan om äktenskapet och ämbete så tänker jag att du sysslar med en perspektivförskjutning som heter duga.
När det gäller äktenskapet så är den enkla sanningen den att FKs sympatisörer har samma syn som hela den universella kristna kyrkan OCH Svenska kyrkan har och alltid har haft. Det är inte FK och deras sympatisörer som lyft upp en omdefiniering av äktenskapet efter 2000 års enighet. Kort sagt är den typiska FK-sympatisören i detta helt och fullständigt “mainstream” inom kristi kyrka och är helt lojal mot Svenska kyrkans lära och tro. Detta leder dig till att kategorisera samma människor som sekterister.
Jag brukar inte ha svårt att sätta mig in i mina meningsmotståndares resonemang, även om jag inte delar dem. Nästan alltid finns det goda och vettiga aspekter att beakta, även om slutsatsen kan diskuteras. Här är jag däremot helt oförstående. Förklara gärna.
Allt gott (önskar en av sekteristerna)
POSK har valt att inte ta kollektiv ställning i frågan om samkönade äktenskap. Det har bland annat visat sig på så sätt att våra ordinarie ledamöter i kyrkostyrelsen har kommit till olika slutsatser och röstat på olika sätt. Om man som väljare begär att den nomineringsgrupp som ska få ens röst i kyrkovalet måste tycka på ett visst sätt om detta (som med största sannolikhet inte ens kommer att finnas kvar på dagordningen när det nyvalda kyrkomötet sammanträder för då är förändringen redan gjord), och inte nöjer sig med att sätta kryss för de enskilda kandidater vars syn man sympatiserar med, så bör man kanske överväga att rösta på ÖKA eller Frimodig kyrka, beroende på vilken linje man föredrar.
I båda fallen innebär det att man ger uttryck för en mer inskränkt syn och menar att det finns en enda sanning och alla som inte instämmer i den har fel. Det är intressant att konstatera att båda sidorna är lika övertygade om att den andra har helt fel medan man själv har rätt, och jag vägrar gå med på att tycka att det har att göra med att någon grupp är bättre kristna eller mer rättrogna än den andra. Teologiska kommittén har på ett bra sätt belyst de olika infallsvinklarna på denna fråga, och även om man inte instämmer i dess slutsats tycker jag ändå man borde kunna erkänna att frågan inte är alldeles enkel och inta en mer ödmjuk hållning till problematiken när man har läst dess skrivelse.
Jag påstår därför att POSK står för den mest rimliga hållningen i den situation där vi nu har hamnat som kyrka, och att de allra flesta som tillhör Svenska kyrkan faktiskt kan instämma i det vi skriver om samlevnad i vårt handlingsprogram, och därmed även rösta på POSK:
“För POSK är det självklart att alla, oavsett sexualitet, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK. Partnerskapslagens tillkomst gjorde att Svenska kyrkan påskyndade arbetet med reflektionen kring homosexuell samlevnad. Därefter infördes en ordning i Svenska kyrkan för välsignelsegudstjänst för samkönade par som ingått partnerskap. Det fanns en betydande majoritet i kyrkomötet bakom detta beslut.
Den 1 maj 2009 upphörde möjligheten att ingå partnerskap och nu kan endast äktenskap ingås, oavsett om makarna är av olika eller samma kön. Riksdagen har beslutat att partnerskap kan gälla som äktenskap efter anmälan.
Trossamfund erbjuds möjlighet att ansöka om vigselrätt. POSK anser att det för enskilda präster inte ska föreligga skyldighet att förrätta vigsel. För POSK är detta en nödvändighet för att Svenska kyrkan ska kunna ansöka om vigselrätt.
Inom Svenska kyrkan, och även inom POSK, finns olika uppfattningar om kyrklig vigsel. POSK menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.
Det fortsatta arbetet med samlevnadsfrågor bör också innefatta ekumeniska konsultationer med andra kyrkor, särskilt kyrkorna inom Borgågemenskapen och Sveriges kristna råd. POSK vill arbeta för att samtal om samlevnad förs på alla nivåer i Svenska kyrkan och med respekt för olika uppfattningar. Utgångspunkten är att föra kontinuerlig dialog och fatta beslut på ett sådant sätt att kyrkosplittring inte uppstår.”
/Mats Rimborg
Hej igen
Tack Mats för ditt svar och för att du utvecklar hur du resonerar, jag uppskattar det.
Jag tar gärna en diskussion om sakfrågan kring äktenskapet, tolkningssyn, syn på auktoritet samt individualism kontra det Luther kallade “Kyrkans eniga vittnesbörd”, men det jag reagerade mot var din beskrivning av FKs anhängare som sekterister och det är det jag bemöter här.
Förstår jag dig korrekt bygger du din anklagelse om sekterism på att det finns dem i FKs led som har “en mer inskränkt syn och menar att det finns en enda sanning” . Jag ser var du skriver och tar in det men har samtidigt svårt att tro att du själv verkligen menar detta och att du kan stå för de konsekvenser det medför för sektbegreppet.
Jag räknar kallt med att POSK bestämt, definitivt och “inskränkt”, tar kategoriskt avstånd från t.ex. dem som menar att Gud älskar färgade mindre än vita, dem som menar att Gud hatar homosexuella eller de som hävdar att Kristus inte är Gudomlig. Gör det POSK till en sekt? Naturligtvis inte! Tvärtom.
Likaså var det per definition inte sekteristisk av urkyrkan att avvisa t.ex. Arius förnekande av Jesu gudom eller Marcions bortrensande av allt “judiskt” i kanon. De avvisades just pga av att de avvek från vad som hade trotts överallt av alla kristna.
Vad du missar eller undviker i ditt resonemang är ju det som utgör själva grunddefinitionen av sekterism, dvs avvikelse. Avvikelse från det etablerade och allmänt rådande. Definitionerna av begreppet sekt varierar men detta är fundamentet. I just vårt fall, där frågan gäller om äktenskapet är något som Gud avsett även för enkönade par, finns en förkrossande samstämmighet i alla kristna grupper och kyrkor genom historien. Jag menar inte att de som ändå förespråkar en förändring är en sämre sorts kristna, jag säger bara att det helt enkelt inte är görbart att anklaga dem som stämmer in den syn som Kristi kyrka alltid har haft för sekterism. Åtminstone inte på den grunden.
Jag har inga problem att få mothugg i sak, jag kan också klara av att bli kallad otidsenlig, oförsonlig, konservativ, kärlekslös, dogmatisk eller något annat. En del skulle jag kunna bemöta och annat skulle jag få ta till mig och få låta bli till en påminnelse om min egen brustenhet. Men att på grundval av mitt ställningstagande i äktenskapsfrågan kalla mig för sekterist, det är helt sakligt felaktigt.
Allt gott
TACK Mats!
För första gånget ett klart besked från POSK i den fråga som är den i särklass mest diskuterade bland vanliga kyrkomedlemmar just nu: Den som är MOT samkönade äktenskap bör rösta på FK, Den som är FÖR lägger sin röst på ÖKA. Och den som tycker att detta är en fråga där man inte behöver lämna klara besked kan rösta på POSK.
Jag ser inte att skiljelinjen i kyrkovalet 20 september står mellan de obunda grupperna. Det står mellan oss som vill förnya, förtydliga och förenkla den kyrkliga demokratin och de som vill bevara ett föråldrat provisorium från 1930-talet, bristfällig lappat på vid millenieskiftet och helt otidsenligt och hutlöst kostsamt.
Argumentationen mot oss obunda om att vi skulle begränsa Svenska kyrkans öppenhet följer mönstret från den animerad debatten för 25 år sedan som föregick beslutet att dopet skulle bli vägen in i Svenska Kyrkan. Idag är uppslutningen kring dopet dominerande. Samma sak med nattvarde drygt 50 år tidigare.
Jag kan förstå att enskilda poskare på västkusten som var med om splittringen som ledde till ÖKA och Frimodig kyrka kan bli polemiska. Liksom de nya gruppernas företrädare i väst. Men från min horisont i Uppsala och med rötter i Strängnäs stift känner jag inte igen mig i motsättningarna. Jag ser gärna både duktigt folk från ÖKA och Frimodig kyrka i de kyrkliga styrelserna hemma hos mig.
Det svårt att tänka sig ett bättre sätt att avsluta en debatt än med att få ett tack av meningsmotståndare på båda sidor om sig. Därför avstår jag från att fortsätta argumentera, i varje fall här och nu. Tack ska ni ha för ert engagemang för Svenska kyrkan, som jag ändå tror vi har gemensamt.