Ja till försoning, nej till bråk i ämbetsfrågan
Den så kallade ämbetsfrågan har splittrat Svenska kyrkan under mycket lång tid. Den har skapat mycket lidande för många inom Svenska kyrkan. Lidandet har funnits på båda sidorna. Prästvigda kvinnor har känt sig utstötta och ifrågasatta fastän de varit prästvigda inom Svenska kyrkan. Präster, diakoner och lekmän som varit kritiska till 1958-års ämbetsreform har också känt sig ifrågasatta i sin egen kyrka och blivit utestängda ifrån tjänster och olika uppdrag. Hela situationen har blivit mycket sårig. Människor utanför kyrkan har sett hur den ena konflikten efter den andra uppstått. Kyrkans trovärdighet har stått på spel många gånger. Vilken av sidorna som har fått lida mest är det ingen idé att gå in på.
Kyrkomötet har bestämt att de präster och präst/diakonkandidater, som har den traditionella uppfattningen inte får lov att i praktisk handling visa detta, ifall de skall bli kyrkoherdar eller bli vigda. Du får ha åsikten (det sägs så i debatten på kyrkomötet), men den får inte ge några praktiska konsekvenser, utan du måste samarbeta fullt ut med alla präster även vid altaret. För många innebär det stora samvetsbetänkligheter, vilket innebär att Svenska kyrkan går miste om många duktiga och dugliga människor. Oftast är dessa människor mycket väl rotade inom Svenska kyrkan. Frimodig kyrka tycker att man måste ta deras kallelse på största allvar. Frimodig kyrka tycker också att det är lika fel när prästvigda kvinnor behandlas illa. Det finns ingen som har rätt att behandla människor illa, allra minst kristna trossyskon. Vi är tillsammans lemmar i Kristi kropp, oberoende av åsikt eller hållningssätt i denna fråga.
Vi lever i en kyrka, som kommer att ha prästvigda kvinnor och människor som är kritiska till ämbetsreformen, under så lång tid som någon av oss kan överblicka. Enda vägen framåt är att låta gyllene regeln gälla även här. Vi måste visa respekt och efterstäva försoning. När människor som vill ta Bibelns ord på största allvar, kommer fram till olika slutsatser så får vi lägga hela situationen, som kan verka olöslig, i Herrens händer.
Frimodig kyrka vill i praktisk handling visa att man kan samarbeta väldigt ingående, trots olika förhållningssätt i denna fråga. Vi visar det exempelvis genom att både prästvigda kvinnor och kritiker till ämbetsreformen, kan stå sida vid sida på listorna. Låt vår bön till Herren vara, att Frimodig kyrkas försonande hållning, får smitta av sig på hela Svenska kyrkan.
Den som vill fördjupa sig mer i denna fråga kan läsa en bok, som SPT gav ut för några år sedan skriven av de fyra prästerna Anna Sophia Bonde, Bo Brander, Eva Hamberg och Bengt Holmberg. Boken handlar om försoning i ämbetsfrågan. Ni kan säkert få tag i boken ifrån SPT.
Frimodig kyrka skriver följande i valplattformen under rubriken försoning i ämbetsfrågan:
Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton¬läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. FRIMODIG KYRKA menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar.
Filed under: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Ämbetsfrågan
Skulle den försonade mångfald som omtalas i den refererade skriften kunna tillämpas även på välsignade partnerskap eller samkönade äktenskap, så att den som vill får välsigna/viga och den som inte vill kan låta bli, ungefär som det är idag för välsignelse av partnerskap, och som det förväntas bli gällande samkönade äktenskap?
Om inte, vilket väl är fallet just enligt Frimodig Kyrkas förmenande, eftersom man avvisar såväl välsignelse över ingånget partnerskap som samkönade äktenskap i Svenska kyrkan, vad är skillnaden gentemot ämbetsfrågan?
Nu är det så att i ämbetsfrågan finns det bibelmaterial som stöder bägge sidor, vilket inte finns i äktenskapsfrågan. Många som står för en traditionell syn på kvinnor i ämbetet kan också hålla med om det. Det beror även på hur man utifrån Bibeln definierar vad ämbetet är för något. Att det finns exempel på kvinnor i bibeln som varit både ledare, förkunnar, profetissor osv råder det ingen tvekan om. När det sedan kommer till sakramentsförvaltningen har vi inte mycket Bibelmaterial att bygga på öht. Men ser vi till apostlaämbetet så är det ju uppenbart att de tolv enbart var män och att det gamla förbundets präster enbart var män. Frågan är väl om vårt ämbete idag kan direkt jämföras med tempelgudstjänstens offerpräster eller apostlarnas uppdrag. Här finns uppenbarligen olika uppfattningar som alla har sin grund i en hög tilltro till bibelordet.
När det däremot handlar om äktenskapet finns det inte öht något i Bibeln som talar positivt om sex mellan personer av samma kön. Vänskap, kärlek och ömhet, ja, men inte sex. Därmed är det en ur biblisk synvinkel mycket lättare fråga att ta ställning till. Bibeln är entydig, vilket också teologiska kommittén konstaterar i samtalsdokumentet från 2003.
Tack så mycket för svaret!
Vilken teologiska kommitté avses och vilket samtalsdokument? Var tar man del av det?
Svenska kyrkans teologiska kommitté och “Homosexuella i kyrkan” ett samtalsdokument som togs fram som ett underlag för en fördjupad samtalsprocess på olika nivåer inom kyrkan. Det finns förmodligen att beställa hos Kyrkokansliets informationsavdelning i Uppsala.
Det är bra att ta upp ämbetsfrågan. Att inte nämna något om det som är riktigt allvarligt nämligen hur man ställer sig till kvinnliga biskopar och att vi i Svenska Kyrkan inte har fattat ett beslut i frågan utan bara sagt att alla som kan bli präster kan bli biskopar. Kvinnor som präster är inte längre en fråga även om vi är många som har betänkligheter… Det har ju Svks Ledning sätt till. Men om man nu underkänner biskopar som är kvinnor i i sitt hjärta så måste man ju rimligen också underkänna all de präster som är vigda av biskop av kvinligtkön. Nu när dessutom ser att sift på stift väljer in kvinnor till biskopar. Det är en fråga som måste diskuteras och finnas en lösning på..
Det går inte att likställa kvinnor med de som är emot kvinnor som präster. Att vara kvinna kan man inte gärna göra något åt och dessa kvinnor har normalt inte samarbetssvårighet med varken kvinnor eller män.
Jag förstår inte hur dessa manliga präster som är emot kvinnliga präster ska kunna verka i en kyrka med allt fler kvinnliga präster. Det blir helt enkelt en ohållbar situation. Våga ta ställning för att kvinnor kan och bör kunna vara fantastiska präster!
Kvinnor kan vara fantastiska präster – det finns många kvinnor som är fantastiska präster. Det finns också många män som är fantastiska präster, och en del av dem tolkar Bibeln som att kvinnor inte bör vara präster, hur fantastiska de än är. Även om du inte tror det så kan dessa båda grupper av präster samarbeta; det sker på många ställen. Vi säger inte att kvinnor inte ska bli präster, vi säger att man kan tolka Bibeln olika, och att båda uppfattningarna har rätt att finnas, samt att ingen ska bli diskriminerad p.g.a. sin uppfattning i denna fråga.
Problemet med det icke sakramentala könsneutrala ämbetet är att det används som argument för det icke sakramentala könsneutrala äktenskapet. Kyrkomötet 1958 kan därför ses som en parallell till kyrkomötet 2009. Men Svenska Kyrkan behöver inte stelna till en icke sakramental förståelse av vare sig ämbete eller äktenskap. Vi kan lämpligtvis studera vad Melanchton skriver i Apologin artikel 13.
Det är skönt att de att det i alla fall finns viss flexibilitet i “bibeltroheten”…
Det handlar inte om flexibilitet. Läs Eriks inlägg ovan!
Nåja, det är nog fråga om tid som mognar det också.
Gillar allt ni säger, men kan inte ställa upp på ämbetsfrågan. Sorry, så länge ni har kvar den punkten kan jag inte rösta på er, trots att ni fått flest ja, när jag kollat in olika pariers program. synd.
Det är tråkigt. Jag kan inte förstå varför försoning i en kyrka kan vara så kontroversiellt. Då gör du alltså detta till kyrkans viktigaste fråga?
ami: Jag är kvinna och läser till präst och står först på Frimodig Kyrkas lista till Luleå stift. Jag menar att Frimodig Kyrka är ett föredöme för hur kyrkan i stort skulle kunna hantera ämbetsfrågan. Oavsett syn på detta är det än viktigare att älska sina bröder och systrar i Kristus. Då kan vi också genom att tolka allt till det bästa förstå varandra och hur man utifrån Bibeln kan komma till olika slutsatser. Många, speciellt S talar mycket om tolerans, men i praktiken anser man tydligen att tolerans inte är möjlig eftersom man inte tror att kvinnliga präster och de som är emot sådana ryms i samma Kyrka. Det går faktiskt att uppskatta och respektera varandra även om man har olika synsätt!