Att viga eller inte viga?
Idag kom förslaget som vi väl alla vetat skulle komma: Kyrkostyrelsen föreslår Kyrkomötet att göra det möjligt också för enkönade par att ingå äktenskap i Svenska kyrkan. Några reserverade sig mot beslutet, men som det ser ut idag finns det redan en majoritet för det hela i Kyrkomötet. De enda grupper i Kyrkomötet som i dagsläget helt och hållet står för en annan hållning är .kr och Frimodig kyrka.
Men att det finns en majoritet för förslaget i Kyrkomötet innebär inte per automatik att det är ett gott förslag. I själva verket är det ett ytterligt bekymmersamt förslag. De nio biskoparnas gemensamma debattinlägg i DN tidigare i år är bara ett exempel på det problematiska i förslaget. De ekumeniska relationerna både inom och utom landet är ett annat. Störst är förstås problemet med att förslaget innebär en förändring av kyrkans lära. Handboken är ett lärodokument och nu vill kyrkostyrelsen alltså göra en viktig förändring av Svenska kyrkans lära, utan att motivera förändringen i teologiska termer.
Frimodig kyrka har liksom de nio biskoparna föreslagit att nu är tiden inne för Svenska kyrkan att lämna ifrån sig vigselrätten. Men kyrkostyrelsen klamrar sig fast vid nostalgin och argumenterar utifrån att det finns ett stort stöd för att kyrkan också i fortsättningen ska ha vigselrätt. Samtidigt säger man att utifrån luthersk tro är äktenskapet en sekulär civilrättslig historia. Märkligt då att man så hett vill fortsätta förrätta vigslar.
Med nuvarande majoritet i Kyrkomötet kommer alltså förslaget med största sannolikhet att gå igenom i höst. Både Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet är alltså beredda att ytterligare fördjupa sprickorna och såren i den redan nu hårt prövade enheten inom Svenska kyrkan. Med en bibehållen vigselrätt kommer kyrkan att trasas sönder än mer och frågan blir väl om den går att hålla ihop över huvud taget. Men Kyrkostyrelsen verkar inte ha ägnat det faktumet ens en tanke, utan kör obekymrat på i samma hjulspår som tidigare.
Det enda som möjligen skulle kunna ändra på detta är väl om alla de socialdemokrater, centerpartister, moderater osv som faktiskt är emot det lagda förslaget, i höstens kyrkoval inte skulle lägga sina röster på sina politiska partier, utan på den enda nomineringsgrupp som vill bevara äktenskapet mellan man och kvinna. En röst på Frimodig kyrka är, förutom ett direkt gudomligt ingripande det enda som skulle kunna hejda Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet från att fatta detta direkt kyrkofientliga beslut. Höstens kyrkoval påverkar i och för sig inte det nuvarande Kyrkomötets sammansättning, men det kan ge en tydlig signal till beslutsfattarna om vad kyrkans medlemmar tycker.
Filed under: .kr Kristdemokrater i Sv Kyrkan, Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009, Äktenskapet
“De enda grupper i Kyrkomötet som i dagsläget helt och hållet står för en annan hållning är .kr och Frimodig kyrka.”
Du “glömde” Sverigedemokraterna.
e ger dig sitt stöd.
Vilket jag berättar om bla på min blogg Helds HBT-nyheter.
Bengt Held
[...] åsikter om vigselrätt, äktenskap, samkönade äktenskap, svenska kyrkan, kyrkostyrelsen, t ex Frimodig kyrka och Karin [...]
Eftersom det inte kan utgöra något positivt värde för homosexuella (i synnerhet inte på domens dag) med en kyrklig vigsel, så kan det inte vara av omtanke om de homosexuella som man vill införa det.
Kan det vara så att man genom att säga ja till kyrklig samkönad vigsel vill dölja sin homofobi, så att denna form av bakvänd diskriminering egentligen är ett uttryck för just kamouflerad homofobi? Själv kan jag inte komma på någon annan förklaring.
Själv vill jag att homosexuella ska komma till himmeln och ser dem inte som värre syndare än oss andra. Tyvärr har jag inte har inte tillräckligt med kärlek och uthållighet för att jag ska klara att be konstant i ett dygn eller två för den som vill bli befriad från sin last.
Underligt att Anders Henningsons inlägg inte kommenterats av någon från Frimodig kyrka. Jag har fått ett klart och rakt svar att Frimodig kyrka inte anser att frågan om samkönat äktenskap är en moralfråga. Att man bejakar homosexuella parrrelationer och anser att välsignelse av ingånget partnerskap skall finnas.
Till min namne kan jag bara säga att jag ber för honom också, att han skall befrias från sin syndfulla last och att hans ögon, som det står i bibeln, skall öppnas.
Anders: Jag förstår inte var du fått detta ifrån, att Frimodig kyrka skulle bejaka homosexuella par-relationer, och att vi anser att välsignelse skall finnas av ingångt partnerskap. Så står det i all fall inte i vårt kyrkopolitiska program. Möjligen kan någon ha sagt att vi inte lägger oss i hur andra väljer att leva sina liv. Jag har vi tillfälle uttryckt att var och en står ansvarig för sina handlingar inför Gud i ett evighetsperspektiv, och det är Gud som dömer, inte vi människor. För den skull anser jag inte att kyrkan skall välsigna ingångna partnerskap, och även om kyrkan nu har en ordning för det så kan jag ha en annan åsikt.
perherman: det är uppgifter jag fått lokalt av en av era partimedlemmar.
Nu vet jag inte om du tillhör ledningen av Frimodig kyrka – men det vore intressant med en kommentar kring detta. För i så fall betyder det ju att Frimodig kyrka även kommer att arbeta mot välsignelse av partnerskap och homosexuella parrelationer inom kyrkan.
Jag ser också att du skriver “jag” och inte “vi”. Ett klargörande vore på sin plats. Äntligen blev den här debatten lite intressant.
Anders: “Det är uppgifter jag fått lokalt av en av era partimedlemmar”. Men den argumentationstekniken kan man nog få fram vilka åsikter som helst…
Jag tillhör inte FK:s ledning, men jag vet ju hur vi röstat och argumenterat i kyrkomötet, och vet vad vårt kyrkopolitiska program säger.
Och jag har deltagit i debatter i frågan.
För övrigt undrar jag om inte det nu är dags att dra streck i den här debatten här i blogg-kommentarna. Detta är ju inget egentligt debattforum. Debatten leder ingen vart.
perherman: just när debatten börjar bli intressant, när det visar sig att olika personer inom Frimodig kyrka ger olika budskap – då vill ni gärna lägga locket på.
Men gärna för mig. Kyrkomötet beslutar snart och nu vill jag fråga just dig perherman: lämnar du kyrkan om vigsel för homosexuella införs?
Självklart lämnar jag inte Kyrkan. Jag är genom dopet inlemmad i kroppen. Om en del av kroppen lider och inte fungerar (Biskopsämbetet, Kyrkans ledning, organisationen mm) så kan inte jag som en lem överge kroppen.
Någon har sagt: “Man överger inte sin sjuka mor”.
Förr eller senare kommer en reformation, en återupprättelse, så har det varit tidigare i kyrkohistorien. Det vi nu genomgår är inte det värsta som hänt Kyrkan under 2000 år.
För att hitta ett exempel är det bara att gå till 30-talet, då man i Tyskland officiellt aktivt arbetade för att rensa bort allt judiskt från Nya testamentet, med stöd från Biskopar och kyrkans ledning. Hela tyska kyrkan led av att den tog på sig den rådande tidsandan: nazismen. Läs här: http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2599327.svd
De som arbetade mot kyrkans ledning, t.ex den berömde teologen Dietrich Bonhoeffer, förföljdes, förlorade sina tjänster, sattes i fängelse, men de lämnade inte kyrkan.
Det vet vi att tidsandan ändras förr eller senare. Och då får de som bundit sig vid tidsandan problem. Men kyrkan bör inte binda sig vid tidsandan, utan hålla sig till Bibel och bekännelse.
All förföljelse är lika fel. Oavsett om det är en EFS:are eller en lesbisk som drabbas. Eller ett oäkta barn.
Kyrkan har alltid ändrats. I tiden. Efter tiden. Före tiden. Katolska kyrkan är ett utmärkt exempel på detta, fast där brukar förändringen ta 300 år. Och sedan ber de snällt om ursäkt för att de förföljt och dödat 1000-tals människor. Det är också ett slags hållning till samtiden.
Självklart är jag kvar i kyrkan. Också. Jag är lika inlemmad i kroppen som alla andra. Min tro är lika stark och brinnande. Och jag är övertygad om att Gud hör bön.
Det är intressant att debatten nu blivit så svår att man använder sig av en klassisk debattmetod: hänvisa till nazismen. Om det är någon riktning inom kyrkan som i vissa av sina tankegångar står nära nazismen så inte är det min.