Kristen tro historiskt förankrad
Kyrkomöteskandidaten för Frimodig kyrka och nyss avgångne missionsföreståndaren för EFS Anders Sjöberg har åter en mycket klargörande artikel i tidningen Dagen. Artikeln handlar om att den kristna tron är historiskt förankrad. Idag ifrågasätts ofta, även ifrån kyrkans ledning, exempelvis Jesu kroppsliga uppståndelse. Många menar att det räcker med att Jesus är ”andligt uppstånden” i mitt eget hjärta. Jonas Gardell driver också samma tes.
Anders Sjöberg skriver: Själv ställer jag mig frågan om det inte egentligen är en helt annan form av tro än den som är uppenbarad i Bibeln som håller på att växa fram. Varför? Därför att i Bibeln hålls hela tiden den historiska händelsen fram som grunden för budskapets sanning. Betydelsen i den judiska påsken har exempelvis hela sin grund i den historiskt förankrade befrielsen av Israels barn ur Egypten. På samma sätt får påsken för den kristna församlingen förnyad innebörd genom Jesu historiska död och historiska kroppsliga uppståndelse.
Filed under: Frimodig Kyrka, Kyrkomötet, Kyrkovalet 2009, Uncategorized
Ännu en utmaning för alla läger i Svenska kyrkan: Går det att leva i kyrkan tillsammans med den som tänker något annorlunda, eller måste man stöta ut den andre?
Vårt behov av fiender är oändligt.
Gregorius skriver: Går det att leva i kyrkan tillsammans med den som tänker något annorlunda, eller måste man stöta ut den andre? Det är jag övertygad om att det gör. I Kristi kropp måste man få tänka annorlunda. Det ligger i sakens natur att lemmarna i samma kropp utgör en mångfald av funktioner.
Men Anders Sjöberg skriver: Själv ställer jag mig frågan om det inte egentligen är en helt annan form av tro än den som är uppenbarad i Bibeln som håller på att växa fram.
Nu blir det inte så enkelt längre, ifall det är en helt annan form av tro än den som är uppenbarad i Bibeln. Här menar jag att ansvaret vilar tungt på dem som skapar en annan form av tro än den som är uppenbarad i Bibeln. När man lämnar den bibliska uppenbarelsen så splittrar man Kristi kropp. Sammanhållningen sätts då på stora prov.
“Nu blir det inte så enkelt längre.”
Här är vi rörande överens. Men det råder delade mening längs hela den fallande skalan och att tala i så vaga termer som “bibliskt uppenbarad tro” – är ju mycket vanskligt när det gäller så här viktiga saker.
Alltför många har uteslutning och fördömande på den egna (mer eller mindre illa dolda) agendan. Och många använder just likande vaga begrepp för att genomdriva sina agendor.
Min poäng här är egentligen bara att det gäller att vara precis och tydlig med vad man menar! Det duger inte att hemfalla åt flum i “bekännelsetrogen” språkdräkt för den som vill vara beslutsfattare i kyrkan.
Skillnaden måste därför göras klar: Vilka avvikelser kan accepteras, vem avgör detta och vad gör vi med de som faller utanför?
Som ett svar på din andra fråga: en nyckel som man alltid kan börja med är det som Luther kallade för Kyrkans eniga vittnesbörd. Det täcker förstås inte allt, men visst.