Hur skall Svenska kyrkan styras?
En viktig fråga i kyrkovalet är partipolitiseringen i Svenska kyrkan. För Frimodig kyrka är det en självklarhet att ett trossamfund skall styras utan inblandning ifrån de politiska partierna som styr i samhället. Det är en självklarhet i hela världskristenheten, ja kanske med undantag för Kina……..
Men hur vill då Frimodig kyrka att Svenska kyrkan skall styras? Jag skall i några grova drag skissa på en tänkbar modell. Modellen måste naturligtvis förfinas rejält.
I församlingen samlas intresserade medlemmar i församlingshemmet/kyrkan efter högmässan och nominerar kandidater till ett direktvalt kyrkoråd. Man gör helt enkelt en valsedel med minst så många kandidater som skall sitta i kyrkorådet, helst betydligt fler. Namnen sätts upp i alfabetisk ordning. I valet får man sedan kryssa ett visst antal kandidater som man har förtroende för. Man har alltså ett renodlat personval.
Ifall man inte kan komma överrens om en gemensam lista, så får man ha olika listor som inte bygger på partipolitiska meningsskiljaktigheter utan baseras på olika teologisk syn. I dessa församlingar bli valet ett kombinerat person-gruppval.
I de övriga valen till samfällighet, stift och kyrkomöte utses dessa genom indirekta val. ”Olika teologiska grupperingar” fungerar som ”partier” för att skapa ett minoritetsskydd så att inte den största gruppen sopar helt rent. Än mer önskvärt skulle det vara ifall kontrakten i stiftsfullmäktige och stiften på kyrkomötet fungerar som de naturliga grupperingarna. Risken med det senare systemet är att den förhärskande teologiska inriktningen kommer att ta hem allt.
I alla stora folkrörelser, såsom idrottsrörelsen, är det självklart att man har ett indirekt valsystem.
I kyrkan är det naturligt att församlingen som är basen för all verksamhet väljer sina representanter i samfälligheten, stiftsfullmäktige och kyrkomötet. Det speglar väldigt väl kyrkans självförståelse.
Läs mer under Demokrati i valplattformen.
Men det absolut viktigaste för demokratin i Svenska kyrkan är att partipolitiseringen bryts. Inte så att inte politiker ifrån riksdagspartierna får delta i kyrkans arbete, men det kan inte vara rimligt att sekulära och religiöst neutrala partier skall styra i ett trossamfund. Det blir helt absurt att de politiska partierna är grunden för nomineringsarbetet, partimedlemmar som inte är medlemmar i Svenska kyrkan kan alltså bestämma över vilka som skall vara förtroendevalda i kyrkan.
Filed under: Frimodig Kyrka, Kyrkovalet 2009, Uncategorized
Tack för den klargörande texten! Jag tror den välkomnas av många, eftersom man på många håll – fullt berättigat givetvis – hör suckar över systemet (för att inte tala om hur det suckades före år 2000…), utan att man framför konkreta förslag för hur man egentligen vill ha det.
Problemet är väl egentligen att en demokratisk organisation måste låta medlemmarna bestämma och om de vill bilda “partier” utifrån andra tankesystem än rent teologiska, är det svårt att göra något åt det. Eller givetvis ställa upp i person val: “Jag, NN, vill som sann församlingsmedlem och socialdemokrat verka för att…”
Har FK några funderingar på hur man rent opinionsmässigt skulle kunna verka för att nå den “ideala situationen” man vill uppnå?
Vidare är jag intresserad av hur FK ser på Svenska kyrkans episkopala struktur. Finns det tankar om att förändra den, exempelvis stärka biskoparnas ställning i kyrkomötet?
[...] tyngd som ligger över med att leva upp till systemet som det är definierat i nuvarande ordning. Jan-Anders bloggar om det. Det ska vara mycket tydligt att de som är valda att leda kyrkan kommer ur dess centrum och mitt. [...]
Opinionsbildningen måste bl.a. ske mot de styrande i de politiska partierna. De poltiska partierna måste själva säga nej till att vara med i kyrkopolitiken. Professorn och prästen Eva Hamberg menade i sitt föredrag på Stockholmsmötet att kyrkopolitiken kommer i framtiden att bli en belastning för de politiska partierna. Lyssna gärna på Evas föredrag. Du kan också läsa föredraget här.
Visst borde biskoparnas ställning stärkas på kyrkomötet. Självklart skall de ha rösträtt för att kunna ta sitt ansvar fullt ut.
En tanke jag leker med ibland är att införa ett trekammarsystem på kyrkomötet för att stärka läroämbetet. En kammare vardera för biskopar, präster och lekmän.
Och så förstås det mest överlägsna – och svåraste – knepet: Att som strikt kyrkligt parti bli det bästa och mest smakfulla alternativet att rösta på!
Tack för hänvisningen till professor Hambergs intressanta föredrag (som jag mest hört talas om förut, men nu tog mig tid att läsa). Det allra mesta är naturligtvis träffsäkert, även om jag tror att hela Svenska kyrkan mår bäst att av de olika falangerna håller huvudet kallt och ser på varandra i ambitionen att skapa en nyanserad bild av den andre. Kanske sker det ett gott arbete även där man “skäms” lite…
Jag är dock förvissad om att Svenska kyrkan kan vara både ett öppet kyrkohem för sökaren som i ordlös bön vill tända ett ljus i ett tomt kyrkorum, såväl som den trosvisse som med fullödig personlig liturgi tar emot det heliga sakramentet under ivrigt korstecknande.
Något säger mig bara att begreppet och ambitionen “folkkyrka”, bör lämnas i ett dike någonstans längs vägen…
[...] tyngd som ligger över med att leva upp till systemet som det är definierat i nuvarande ordning. Jan-Anders bloggar om det. Det ska vara mycket tydligt att de som är valda att leda kyrkan kommer ur dess centrum och mitt. [...]